Trekbikes

Det verkar vara så att jag är endast två dagar på varje ställe och därför hamnade jag på en ny arbetsplats på fredagen. Denna gång var det endast en annan arbetare och jag. Vi bytte ut lite stenplattor i golvet i ett ålderdomshem och en hel del annat smått och gott. Det var mera givande att jobba tillsammans med endast annan. Då var han tvungen att prata med mig om han ville prata med någon, vilket ledde till att jag fick öva min tyska en hel del :D
Werner, som han heter, tillhör de rätt ovanliga arbetarna - han kunde också engelska och var intresserad av andra språk. Han ville även lära sig lite svenska ord och rågade om smörrebröd är svenska för "brötchen" - han hade sett de svenska kockarna i the muppet show.Jobbet var inte så stressigt, och inte speciellt tungt heller utan som det brukar vara för det mesta; intressant med nya grejjer och emellanåt lite långtråkigt. ;)

Efter jobbet blev det direkt raka vägen hem, snabbt i duschen och vidare till herr Bahrenbergs kontor. Blev försenad eftersom det var så otroligt mycket trafik här fredag mellan 3-4 tiden, men jag hade gjort mitt bästa för att hinna.
Väl inne i Dortmund träffade vi då herr Smith som ägde 1000 lägenheter. Här i Dortmund så ligger hyran på 5 euro/m^2, och det är för en bra bostad!! I centrum av H:fors räcker inte 20 euro/m^2 till och jag som då bor billigt i en studentbostad i Alberga betalar ca 11 euro/m^2... Inte undra på att finländare bor på mindre kvadratmetrar per person än vad man gör i övriga Europa och att vi sätter procentuellt mera pengar på boende. Fick också lära mig många andra intressanta skillnader mellan hur det är här och hemma beträffande boendet och bostäder. Här är det t.ex. ovanligt med centralvärme, medan hemma så är det ovanligt med att inte ha centralvärme i ett höghus.
Senare på kvällen for vi ut och åt middag, fru och herr Bahrenberg, mr Smith och Mishelle, 18 år mexikanska som just kommit till tyskland för att lära sig tyska denna sommar. Fick inte riktigt på det klara hur hon och mr Smith kände varandra, men han har tydligen varit en hel del i Mexico och kände hennes föräldrar; mr Smith pratar flytande spanska.

Apropå nya saker, det är alltid lika roligt att se hur hedrade folk blir när man intresserar sig för deras hantverk och man ser noga på hur de gör. Då kan de bli väldigt pratglada och gärna berätta varför det gör som de gör och olika tiks för att få det att lyckas. Det brukar oftast vara väldigt givande, för man kan lära sig så mycket då.

I lördags hade jag nytta av det. Joachim, herr Bahrenbergs svärson, hade frågat mig om jag hade arbetat med betong tidigare och jag sa jovisst har jag gjord det. Så, jag trodde att vi skulle mura något på lördagen, men det visade sig endast vara tre stora stenplattor som var lösa i en mur. Så, vi for först och inhandlade rätt murbruk för arbetet, och jag hade inte den blekaste aning om vad som egentligen behövdes men lite ditåt visste jag. För säkerhets skulle så frågade vi i butiken och fick nog rätta saker med oss hem.
Väl på plats hemma hos familjen Bahrenberg så började det intressanta. Nu var jag plötsligt en murarmästare som de litade blint på! Hmmm, jasså, nåh det vara bara att spela med i spelet ;) Knackade bort lite av den gamla cementen under, rengjorde, provade att stenen satt bra osv. Blandade till murbruket så att jag fick rätt konsistens - väldigt viktigt med konsistensen och som tur hade jag noga iakttagit detta dagen innan. Före man börjar mura så väter man den gamla cementen, så att den inte ska suga upp allt vatten ur murbruket direkt, satte lagom tjockt med murbruk, dit med stenen och klappa den på plats med en gummihammare. Allt detta medan man blev noga iakttagen och frågade varför man gjorde si eller så. Så, då var man en murarmästare som folk hade förtroende för. Det var roligt att mura, leka med murbruk är alltid roligt! Hoppas nu bara att stenarna hålls på plats åtm tre månader så att jag inte behöver skämmas alltför mycket ;)

I går på kvällen var vi och prövade lite nya cykelmodeller. De var kul! Den fösta med endast två hjul var roligast. Det var lite knepigt de första hundra metrarna före man lärde sig hålla balansen. De med tre hjul var inte lika roliga men sköna att endast slappna av och njuta; ingen balans att tappa. De passar bra för såväl lägre som högre farter. Smakar det så kostar det; runt två tusen euro styck får man hosta upp om man vill ha en cykel med tre hjul. Billigare med stödhjul då ;)

Även denna gång blev det tydligen mycket text utan innehåll. Nu ska jag snart iväg för att fara med familjen Michael och Maja på museum. Här är man fullt sysselsatt! :D