Dead Letters!

Så, vad ska jag hitta på att ljuga denna dag då?

Kan väl börja med att skrota min förra teori om att jag skulle vara två dagar per ställe. Idag var det tillbaka till höghuset som renoveras. Fick än en gång arbeta med turken Sadi samt med Frank och Kurt. Blev en tung dag, mycket fysiskt arbete och mycket svettande eftersom det var någorlunda varmt. Hårt arbete gör bara gott, känns verkligen skönt att få ta i och jobba. Det går bra när man vet att man inte behöver göra detta 5 dagar i veckan fram tills man är 65 år, utan ser det mera som fysisk träning som man får betalt för! :D
Nu när jag är i farten och dementerar vad jag tidigare sagt måste jag passa på att nämna att jag nu har sett både hörselskydd och andningsskydd i användning, dock är det lite sämre beträffande skyddsglasögon. Månne inte inom sin tid man även får se dylika tingestar i användning, Tyskland är ett land som bjuder på ständiga överraskningar.

Som tur fick jag det bekräftat idag att jag får ledigt på fredagen, beställde biljetterna till München redan igår :P Skulle kunnat bli lite otrevligt dyrt om man inte fått ledigt på fredagen och varit tvungen att jobba. Det verkar som om de nu har börjat räkna med en som riktig arbetskraft på byggplatsen och inte en belastning som springer i vägen.
Men som sagt, skulle ha tagit upp ärendet med The Big Boss mr Pamp på onsdagen om det skulle visat sig att jag inte skulle ha fått ledigt.

Dagens lustiga var att en turk från turkfirman (ja, man får kalla det för en turkfirma eftersom vi har endast sett turkar i den firman, varav ca hälften jobbar) som sköter allt med fasaden på huset, han erbjöd mig jobb. Ville veta vad jag förtjänar nu, vem jag jobbar åt och ville även ha mitt telefonnummer, han tyckte att jag skulle komma och jobba med dem ist! Just så? Var det för att han tyckte att jag arbetade hårt eller att jag såg extra lättlurad ut? Nåjaa, kanske en kombination av både och är väl det mest troliga. ;P

Dagens andra komiska händelse, eller egentligen är det nog första eftersom detta hände på morgonen flera timmar före jag blev erbjuden turkjobbet, är att jag numera äger en The Rasmus Dead Letter t-skjorta. Fick den av en som förra veckan bar en skjorta med The Rasmus, varvid jag hade kommenterat att det är en finsk grupp. Lite överraskad blev man nog allt, må jag säga. Börjar snart bli van vid att här kan tydligen allt hända, man blir bra behandlad av alla när man berättar att man kommer från Finland och är här för att göra praktik och lära sig bättre tyska, och att man studerar (och inte är någon jobbflykting, de har hög arbetslöshet här).

Jahapp, det får vara nog påhittat för denna gång. Återkommer med mera fabler inom en snar framtid. Tills dess får ni nöja er med andra opålitliga källor.