Där va de.

Nej Pede, du kan sluta dansa din vackra glädjedans nu. Det var inte konstanten som slog till.

Det sägs att man ska vara försiktigt med vad man önskar sig, för man kan i värsta fall slå in. Igår klagade jag på att jag inte fick arbeta hårt. Idag fick jag! :D Det var svettigt, dammit och tungt, men tyvärr inte tillräckligt tungt. Hamnade på ett nytt ställe, ett vanligt hus där de tydligen bygger om vinden. Vår uppgift denna dag var att ta bort det övre skiktet av det gamla cementgolvet. Snabbt uträknat utgående från golvets tjocklek, area och vikten hos betong så kastade vi ut dryga 6 ton avfall. Det låter mera än det kändes, eftersom vi tog ut det i så små bitar. Men nog var det härligt att få jobba lite igen!

Det här med arbetstiderna har jag inte riktigt förstått. Eller jo, nog förstår jag men ändå inte. Alla samlas först på lagret varifrån man sen far till sina respektive arbetsplatser, var det nu råkar vara, med firmabilar. Man far från lagret ca 06:30, vilket betyder att folk är där senast ungefär 06:15. Sen när man kommit fram till sin arbetsplats så äter man frukost och sitter och väntar i bilen tills klockan är 07:00. Då börjar man arbeta och då börjar arbetstiden, fast man redan "varit på jobbet" i 45 min... Samma sak är det i slutet av dagen. Arbetstiden slutar när man far från arbetsplatsen, men då återstår ännu att komma till lagret, packa ur bilen och ibland andra småsysslor. Så det har åtm gått 15 minuter från att arbetstiden slutade, men före man är iväg från arbetsplatsen.
Detta är bra för arbetstagaren, han betalar endast för dne tid man jobbar och tjänar pengar åt firman. Men jag tror inte man i Finland skulle gå med på detta. Eller, är det likadant hemma? Kan någon som känner till detta upplysa mig?

Glömde bort igår att berätta om en lite olyckshändelse som inträffade på bygget. En av turkarna som jobbade med fasaden så smällde tydligen huvudet i något igår. Vi satt i bilen och käkade lunch när jag upptäckte att stackaren satt utanför på gräsmattan och var ordentligt blodig i ansiktet. Hoppade ut ur bilen och frågade hur det var med honom, tag fram förstahjälp väskan, gav honom vatten att tvätta såret medan jag stod som en fåne och tittade i väskan. Jaha, vad ska jag nu hitta på? Mina arbetskollegor tyckte tydligen att jag hade situatione under kontroll så de återgick till sitt ätande. Såret var inte djupt men hyffsat stort. Drog mig till minnes lite kurser och annat skoj jag sett och deltagit i och det resulterade i ett mycket vackert bandage runt hans huvud. Det blev att se riktigt proffsigt ut, nästan så att jag blev lite stolt. Turken blev glad för omsorgen och tackade generöst varefter han genast återupptog sitt arbete.

Morgondagens program blir att utforska staden Dortmund. Springa runt och leka turist, jeee!