Varför ogillar människan fritid? För direkt man får lite ledig tid så fyller man det med en massa program och annat att göra. Försöker man kompensera brist på liv genom att se till att man hela tiden är upptagen? Inte är det juh fritidens innehåll som ger mening åt livet, utan livet som ger mening åt fritiden?
Nåjaa, kanske inte bästa tiden att börja filosofera över livet såhär på förmiddagen. Har endast hunnit med två muggar kaffe idag och därmed har inte mitt maskineri ännu startat för fullt. Sen att när det väl har fått upp ångan så tar det alltid in på fel spår hör inte hit.
Men varför detta tjatande om fritid?
Jo, tog mig en snabb titt igår i min kalender för de kommande 3 veckorna och hittade hela 2-3 kvällar som jag hade än så länge inte hade något större program bokat på. Denna onsdag kväll är endast quadra-bokad, dvs jag borde vara på 4 olika ställen samtidigt.
Spex!
De av er som läser detta och inte ännu hunnit se Teknologföreningens jubileumsspex har jag endast ett råd åt: surfa in på www.spexetzorro.com och boka er en biljett till helgen omedelbart, eller köp den vid dörren. Spexet Zorro vill man helt enkelt bara inte missa! Det kommer inga flera repriser efter söndagens föreställning (såvida man inte tar sig över till Sverige för att se på spexet!).
Spexet är fenomenalt på alla tänkbara sätt! Det helt enkelt måste upplevas!
Det var allt för denna gång. Nu dags att återgå till studierna och slösurfa runt en stund. Ses igen om en månad eller så.
31 October 2007
02 October 2007
Liv?
Ber om ursäkt om jag lurat de få av er som i misstag fortfarande surfat in i misstag på denna sida. Man ska inte missta tro att det är pga att jag skulle ha ett liv som det har varit tyst här. Orsaken är mera komplicerad än så, men ändå ack så enkel. En teknolog som har ett liv är enligt definition ingen teknolog. Med andra ord är teknolog inget att sträva efter. Fast det finns juh alltid undantagen som bekräftar regeln (tillhör dock inte den lyckligt lottade skaran).
Den senaste tiden har fyllts med brist på motivation, tröghet att få upp studietakten till 120% (som den borde ligga på), byggandet av spexkulisser, ordentliga bakslag, jobbande på passersystemet Generikey (ta en titt i nästa Studentbladet!), tyskakurser och mycket ångest blandat med ännu mera dåligt samvete samt några törnar av varierande storlek (från småsten till planeter). Med andra ord; allt är precis som vanligt.
Nu ska ni inte få intrycket av att allt är åt helvete, vilket nu all fakta egentligen tyder på. Jag har många och underbara vänner, många roliga stunder i på tyskatimmarna, många tråkiga stunder på föreläsningarna och räkneövningarna, många inspirerade stunder, många gånger när jag får känna mig tillfredsställd efter att än en gång löst ett svårt problem på ett lätt sätt eller rätt ut en situation som verkat svår och tagit mig igenom bekymmer än en gång.
En delorsak till att det varit tyst och stilla som i graven här att när jag nu kan träffa så många människor i verkligheten har jag inte längre tid/inspiration/behov av att uttrycka mig här; Jag kan juh plåga mina bekanta direkt ansikte-mot-ansikte!
Ja, och så har jag också hittat till Facebook.
Den senaste tiden har fyllts med brist på motivation, tröghet att få upp studietakten till 120% (som den borde ligga på), byggandet av spexkulisser, ordentliga bakslag, jobbande på passersystemet Generikey (ta en titt i nästa Studentbladet!), tyskakurser och mycket ångest blandat med ännu mera dåligt samvete samt några törnar av varierande storlek (från småsten till planeter). Med andra ord; allt är precis som vanligt.
Nu ska ni inte få intrycket av att allt är åt helvete, vilket nu all fakta egentligen tyder på. Jag har många och underbara vänner, många roliga stunder i på tyskatimmarna, många tråkiga stunder på föreläsningarna och räkneövningarna, många inspirerade stunder, många gånger när jag får känna mig tillfredsställd efter att än en gång löst ett svårt problem på ett lätt sätt eller rätt ut en situation som verkat svår och tagit mig igenom bekymmer än en gång.
En delorsak till att det varit tyst och stilla som i graven här att när jag nu kan träffa så många människor i verkligheten har jag inte längre tid/inspiration/behov av att uttrycka mig här; Jag kan juh plåga mina bekanta direkt ansikte-mot-ansikte!
Ja, och så har jag också hittat till Facebook.
Subscribe to:
Posts (Atom)