De 1000 lägenheternas land.

Så, dags för ett nytt inlägg kära läsare (ja, o hej på dig lilla Pede också)!

Vi tar och börjar med arbetsdagen, den var inte direkt speciell. Mycket lättare än igår, behövde inte bära så många ton skräp idag ;) Fick tom. använda motorsåg idag, märkte att de var lite rädda först att låta mig använda det. Men, tror att de lugnade ner sig när de märkte att jag hade mycket bättre teknik än vad turken Sadi hade, jag både kunde starta det och hålla idet rätt till att börja med. Än en gång fick jag förklara att min far är jordbrukare och jag både sett och tom. hållit i verktyg tidigare, vilket de alla gånger kanske inte tror.

Apropå motorsågen, man märker nog att arbetssäkerheten inte riktigt är den samma här som hemma. Motorsågen skulle få användningsförbud i Finland, eftersom kedjan gick med en rätt duktig fart när motorsågen gick på tomgång. Ja, och tydligen så har de inga filer här heller, har aldrig tidigare använt en såg som var så ovass! Inte ens handsågen hemma som vi använder till att såga i spikar och stenar... ;)
Andra saker beträffande arbessäkerheten är att både hörselskydd, munskydd och skyddsglasögon inte alls används frekvent här. Även omrummet är fyllt med damm så att man tror att det är en värre sandstorm skulle man se någon använda andningsskydd. Dock, så finns nog alla dessa trenne skydd här, har sett dem, men de verkar mest vara som prydnad. Nåjaa, som tur så har jag åtm med mina egna skyddsglasögon! Om de andra inte har så är det inte mitt problem.

Morgon dagen kommer att bli intressant, inte så mycket med avseende på jobbet utan mera på det som kommer att hända efteråt. Herr Bahrenberg vill att jag ska få se och uppleva så mycket som möjligt här, så han ringde en bekant som äger och hyrt ut 1000 lägenheter i Dortmund och frågade om han skulle kunna ha något intressant att visa en finsk ingenjörsstuderande. Resultatet av detta samtal är att herr Bahrenberg och jag kommer att träffa denne man imorgon för att bl.a. se på ett nytt värmesystem som han håller som bäst på att installera i en av sina lägenheter.
Varför finns det inte flera personer som Herr Bahrenberg? Tänk om många andra också skulle bli lika väl omhändertagen och få samma chans att uppleva saker och skapa kontakter!

Men frukta ej mina vänn.. öh, bekanta. (man har juh inga vänner, utan endast bekanta, ja eller personer man super med - vad man nu vill kalla er ;P) Konstanten kommer nog förr eller senare och slår till hårt, mycket hårt. Konstanten om alltings jävlighet sviker aldrig! :P

Nog babblat för denna dag, sköt om er! (gäller inte dig Pede, för du skulle ändå inte göra de)

Bis bald!

A hard day at work!

Oja, det kan man nog verkligen säga om denna dag. Idag blev det nämligen slut på lekandet med olika maskiner på lagret och ist så blev jag iväg sänd ut till en byggplats. Det var renovering ett mindre höghus. Så, denna dag har jag burit ut några ton sten och betong ur huset och som bonus fick jag flytta på cementsäckar vars sammanlagda vikt var över ett ton*.

Dagens höjdpunkt var turken Sadi, en 53 år framåtsträvande gammal man som jobbade som hjälpreda åt de två hantverkare som var från vår firma. Jag och Sadi så sysslade mest med att städa och sopa upp betongbitar. Han var rolig att arbeta med, vi snackade en hel del. Ja, eller så gott det nu gick. Sadi är kul och hjälpsam, mera såna typer!

Efter att ha arbetat tre dagar med lite olika personer här så har jag hittills hittat en gemensam nämnare: de tycker alla att jag ska jobba saktare. "Nicht so schnell, langsam", "lagsam, immer langsam", "piano" och allt vad de nu hela tiden säger åt mig. Jaha - så man får inte jobba i den takt man vill? Kanske bra de också, för dagens slit gjorde att jag är helt otroligt trött, både i kropp och själ. Har varit halvdroga enda sen jag kom hem från arbetet, har inte vågat sitta bekvämt för då sku jag somna direkt. Tydligen är kombination för lite sömn med mycket hårt arbete inte alls bra. Till råga på allt så hade jag med för lite vatten idag, så det har knappast gjort saken bättre. Hjärnan känns som den vore full med bomull. Borde ha skrivit en grej på engelska ikväll, men det får nu så lov att vara till imorgon. För tillfället vet jag inte ens mitt eget namn på engelska.

Dagens komiska händelse: stod och mejslade bort kakel med hammare och mejsel. Det flög en massa vassa skärvor runt om kring, de förbannade kaklen satt som fastgjutna - vilket de också var. Mitt i allt under en lite paus som Sadi och jag tog pekade han på en stor bloddroppe som låg på golvet. Jag undrade om han var skada. Men nähä, det var han inte. Det var tydligen en droppe av mitt eget högst dyrbara blod. Efter närmare granskning av lemmarna hittade jag en hel del blod på min vänstra underarm, på fel sida om huden liksom. Det såg rätt makabert ut, men eftersom jag inte kände något så visste jag att det bara var ett av de där små ytliga såren som blöder förbannat mycket. Dessa brukar man alltid emellanåt när man jobbar, och man upptäcker dem inte före man blodat ner något och undrar varifrån den röda färgen kommer...

Nu sända ett mail och sen gå och och sova, för nu se om jag hinner enda fram till sängen före jag somnar.


*fotnot för Pede: Ett ton är alltså lika med 1000 kg eller ungefär 1000 sockerpaket (som väger 1 kg styck).

Inbrott

Nu är man så trött att man nästan kan stupa i säng med det samma.

Det blev mera körande med hjullastare idag. Men, dagens "höjdpunkt" var nog att använda en liten 5 tons grävmaskin! Det tar en stund före man börjar vänja sig med kontrollerna och göra fyra rörelser samtidigt. När man väl får det att flyta på så ojoj vad roligt det är. Tänk att få leka med stora leksaker, roligt är det så länge man vet att man inte behöver hålla på med det resten av livet utan de är endast en kort stund.
En annan rolig händelse idag var operation bryta sig in i en grävmaskin. Tydligen hade låset gått sönder så vi fick hålla på att lirka och ha oss före vi fick upp ett fönster. Synd att min tyska är så dålig, för sen när de väl var inne i hytten så gjorde de nog lite bakfram och det onödigt svårt att få upp dörren. Men, nåjaa - knappast skulle de ha lyssnat på en ung pojkspoling när de själva var 40 respektive 60 år gamla rävar som nog vet hur man ska göra ;)

Ikväll deltog jag i min andra yoga lektion. Yoga mästaren Marcel så låter mig helt gratis delta i hans yoga lektioner, vill inte veta vad det egentligen kostar att gå en sån kurs... Men, roligt är det att pröva på något nytt och det är också rätt skönt. Lite svårt var det nog att hoppa mitt in i en nybörjar kurs, men de går snabbat att komma ikapp de andra.

Pingst

Skönt med en extra ledig dag, för här i Tyskland har man pingst hela två dagar. Däremot så skulle jag absolut inte alls ha något emot att ha jobbat idag. Har bara hunnit jobba en dag hittills, så de kliar verkligen i fingrarna att få fara ut och jobba!

Jag kom överens med chefen att jag skulle börja jobba på lagret, för att få se alla saker som far ut till de olika byggarbetsplatserna och allt annat vad som nu händer inom koncernen. Så, i fredags så fick jag köra truck och en midjestyrd hjullastare. Det är en hel del jord som ska flyttas, de har utökat sitt lager nyligen och ska bygga nytt där. Flyttade också en hel del jord med spade - verkligen skönt att få jobba fysiskt.

Måste bara berätta hur underbart roligt det är att köra en midjestyrd hjullastare av lite nyare modell! Hemma på gården har jag kört traktor sen jag var 6 år gammal och har även flyttat en hel del jord och andra saker med vår frontlastar försedda traktor. Både vår traktor och frontlastare är av modell mitten av 80-talet så att flytta större mängder jord är inte en dans på rosor utan kan ibland vara rätt nervpåfrestande.
Men, att flytta hjord med denna 4,5 tons midjestyrda hjullastare var riktigt enkelt och roligt! Man har bra sikt över skopan och man kan sätta ner den precis där man vill ha den och i rätt vinkel. Att manövrera hjullastaren är också väldigt lätt; den svänger helt otroligt bra och man behöver bara tycka på en knapp på joysticken för att välja om man vill köra framåt eller bakåt. Inget krånglande med koppling och växellåda här inte!

I morgon kommer jag att flytta ännu mera jord och även få leka med en grävmaskin. Fast, det kan hända att jag hinner leka med grävmaskinen först på onsdagen för det är så mycket jord som måste flyttas först. Ser framemot att få jobba igen!

Brum brum!

Utflykter!

Denna söndag hann jag med riktigt mycket program. På förmiddagen var jag in till Dortmund med herr Bahrenbergs dotters familj för att besöka flera Bahrenbergare. De var riktigt roligt! De flesta pratar långsamt och tydligt med mig så att jag kan följa med vad de säger. Vi hade tom. en liten debatt och diskussion om militärtjänstgöring jmf med civiltjänstgöring. Här i Tyskland är det tydligen över hälften som gör civiltjänst!
När jag berättade att det inte är så vanligt i Finland så undrade de varför? Jag kontrade med frågan varför inte? Vad är det som är så farligt med militären? Tyskarna stred inte för sin självständighet i andra världskriget som man gjorde i Finland, de förstår inte hur det var/är att leva med Ryssland som granne. Borde ha förklarat åt dem att alla andra länder i europa med lite längre gräns med Ryssland blev kommuniststater - förutom Finland!

Pimsning förekommer inte längre i finska militären, så varför skulle man inte göra militärtjänstgöring? De som skulle ha störst nytta av militärtjänstgöring är de som avbryter den och de som aldrig ens vågar fara till militären. Ok, jag har förståelse för de som gör civiltjänst av personlig övertygelse. Men de som inte kan ta order, inte kan tåla att bli emotsagd, de som inte vågar lämna mammas trygga famn... I militären lär man sig att man måste fungera tillsammans med andra personer, man kan het enkelt inte bara köra sitt eget race. Man växer upp. Man träffar människor från hela Finland - skapar ett kontaktnät, osv. Jag kunde skriva en halv uppsats om ämnet Varför göra militärtjänst? ;)

Nåja, nog om det sidospåret. Efter att ha träffat herr Bahrenbergs syster, son och flera andra så var det dags att åka tillbaka till Lünen. Väl framme så hoppade jag in i min egen bil och tog fram kartan. Det var inga problem att orientera mig fram till en adress i Dortmund. Man kan det här med att skylta i Tyskland. Det är inte tuuusn onödiga skyltar som i Finland som gör att de nödvändiga skyltarna drunknar. Här är det tydligt och klar skyltat.

Väl framme vid rätt adress så Träffade jag doktor Michael och hans familj, fru och två små ungar. Vi for sen till Westfahlenpark som ligger nästan mitt i Dortmund. Det är en stor, vacker, välskött park med massor av aktiviteter. Idag var det en acapella konsert. Vi var också dryga halvvägs uppe i TV-tornet; 137 meter upp i tornet finns det en restaurang som sakta snurrar runt. Tyvärr så regnade det när vi var uppe i tornet så man kunde inte se så mycket.

De flesta här är bekymrade över att jag skulle ha det tråkigt och ensamt - vilket gör att de alla hela tiden vill ha mig med på dittan och dattan. De går nästan till överdrift så att jag har lust att säga stop, låt mig vara ifred en stund också! Det är ibalnd väldigt roligt och skönt att bara få traska runt helt ensam och titta på saker. Då kan man göra precis så som man själv vill utan att bli vägledd av någon lokal guide jämt.
Till på köpet så får man dåligt samvete när man konstant blir bjuden på caffé, lunch, middag, kaffe, inträde osv. Hur ska man kunna "betala tillbaka"? Hur ska man kunna visa sin tacksamhet för allt man fått, allt man blir bjuden på, all vänlighet och gästfrihet? Där har jag något att fundera på i sommar...

Tschüss!

Var hur varför?
Så, då har man bytt boningsort för sommaren. Jag kommer att tillbringa hela sommaren i en "liten" stad i Tyskland, Lünen. Lünen har ca 90 tusen invånare och ligger en halv timme norr om Dortmund, västra Tyskland.

Onsdagen den 23 maj landade jag med flyg i Bremen och tog sen tåg till Dortmund. Jag hade inte den blekaste aning om vad som väntade mig här i Tyskland. Min farbrors familjebekant, herr Bahrenberg, hade ordnat praktikplats åt mig på en byggfirma, die Pamp Gruppe, och han skulle även ordna någonstans för mig att bo. Det var i princip allt jag visste när jag kom till hit.

På tågstationen i Dortmund blev jag mött av en person som jobbar på herr Bahrenbergs firma, han tog mig till herr Bahrenberg. Väl framme på firman fick jag träffa herr Bahrenberg för första gången och det första han gjorde var att se till att jag fick en av hans firmabilar till mitt förfogande för hela sommaren. Så nu kör jag runt i en liten röd VW Lupo.
Efter det tog herr Bahrenberg mig till stället jag kommer att bo på hela sommaren. Naturligtvis så råkar det vara granne med med kontoret till firman jag ska jobba på i sommar.

Huset jag bor i är ett stort hus med många rum, stort kök, swimmingpool, bastu, stor vacker trädgård osv. Naturligtvis så har jag inte hela huset hela tiden till mitt förfogande. Här verkar en firma som heter vie-la, så ibland tar en privat läkare emot patienter här, och någon gång i veckan så är det en grupp som har vatten gymnastik här. Men detta sker oftast när jag är på jobb, så det stör inte mig det minsta :)
Man kan se lite bilder av huset på vie-la:s hemsida www.vie-la.de, jag kommer att sätta upp mera bilder av huset i ett senare skede.

Jag jobbar, eller praktiserar, på en firma som heter Pamp. Die Pamp Gruppe, www.pamp.de består av många olika firmor som sysslar med det mesta inom byggbranschen. När jag träffade min chef, herr Erik Pamp, så var det bara att berätta vad jag ville göra. Eftersom jag gärna vill se och lära mig hur det i praktiken går till när man bygger så kom vi överens om att jag skulle börja på lagret och jobba där några daga och sen till nästa fara och jobba på en byggarbetsplats. Jag skulle få vara några dagar på alla firmor för att se hur det går till. I slutet av sommaren så skulle jag få vara med och planera en renovering av en lägenhet som herr Bahrenberg just köpt.
Till på köpet kommer jag att få betalt, får hyffsad timpeng när jag jobbar som vanlig arbetare och sen lite mindre när jag är på kontoret och inte producerar lika mycket utan mera ser på och lär mig! Jag var beredd på att inte få något betalt alls i sommar.

Detta slutar inte här nej. Förutom det utomordentliga mottagandet, den otroliga bostaden, förbannat bra och lärorikt jobb så är alla väldigt måna om att jag inte ska vara ensam. Familjen Bahrenberg tar väldigt bra hand om mig och ser till att jag är med om allt som händer och de bjuder mig ofta på mat. Även läkaren Michael och hans bror yoga mästaren Marcel så är måna om att jag har det bra här.
När jag anlände till bostaden var kylskåpet fylld med mat så att jag skulle få en bra start. Det fanns tom. öl i kylskåpet! Så de så!

Det får räcka för denna gång, fortsättning följer...