Nu är de hjul igen!

Dagen på lagret blev slapp och lugn. Flyttade bl.a. på en del byggavfall med hjullastaren och brummade lite med en lastbil (ok, de va bara 100 meter). Sen kom Volker och ville ha lite hjälp. Vi skulle göra en krans (kommer inte nu exakt vad det kallades på tyska) av granris. Denna krans så sätter man tydligen på huset när det är klart. Jag trodde att Volker visste vad vi höll på med och vårat halvfärdiga resultat kan ses på bilden till vänster.

När vi så just hade vårat åbäke klart, kom Marx in. Han funderade om vi var från vettet och sen höll han på att dö av skratt. Han förklarade att det ska vara en krans och inte "någon jävla indiantipi". Volker och jag blev nog lite besvikna över att vi var tvungen att riva allt som vi kämpat på med en god stund under ständiga skrattattacker. Vi följde de nya instruktionerna och blev så nöjda med vårat resultat att vi bestämde oss för att pynta det med lite färgglada varningslampor.

På eftermiddagen fick jag vara med när herr Bahrenberg, en chef från Pamp Gruppe och mr Smith (han som äger 1000 lägenheter i Dortmund) hade möte och kollade på en mindre fastighet som herr Bahrenberg har köpt. De gick igenom vad allt som ska renoveras och hur dörrar och rumsindelningar görs bäst för att motsvara den kommande verksamheten och behoven. Det var ett riktigt intressant möte, speciellt att höra hör de resonerade sig fram till det ena och andra. Verkligen roligt att få chansen att medverka på mötet, tack herr Bahrenberg och chefen!

Morgondagen kommer att bli lite stressig. Det får absolut inte bli någon övertid, för då kommer jag inte att hinna med tåget till Dresden. Räkna inte med några inlägg på bloggen för några dagar.

Trevlig helg!

Trafikvett?

Nu när jag är lagom trött och pigg efter två koppar kaffe blir det dags att filosofera lite över trafiken här i området. Till en början kan man konstatera att Rhein-Rhur området är ca 2% av Finlands totala yta men här bor dubbelt mera personer än i hela Finland. Slutsatser av denna fakta får ni själva dra.

Som jag tidigare nämnt så är detta ett stort industriområde, och industri behöver goda transpor möjligheter så här är finns mycket vägar, kanaler och järnvägar. Högst antagligen har de mera räls på detta lilla området än i hela Finland. Oavsett var man befinner sig så tycks man alltid kunna höra ett tåg. Bussar har jag inte ännu hunnit pröva på, men lokaltrafiken verkar inte vara riktigt så bra som den kunde vara med tanke på folktätheten här. Orsaken till det är troligen privatbilismen, alla ska ha sin egen bil och använda sig av den. Bilar är billiga här, men bensinen är lika dyr som hemma och skulle anta att ägandekostnaderna också är jämförbara. Porsche tycks vara lika vanligt här som Merceds i Finland...

Ska man från punt A till punkt B i Finland så finns det i bästa fall hela två vettiga rutter att välja mellan. Här finns otaliga alternativa vettiga rutter. Idag tog det endast knappa 30 minuter till Essen nrä vi tog en lite annan rutt än den teoretiskt snabbaste och kortaste vägen (som nu tar en timme pga trafik och vägbyggen).På ca 30% av motorvägarna här så är det fri hastighet.

Eftersom trafiken är tät här så vet bilisterna hur man kör. Även om det är rusning så löper trafiken helt förvånansvärt smidigt. Man släpper in andra bilar i filen och man ger rum, men egoister uppskattar ingen. Här använder man blinkers mycket mera än hemma och man signalerar i god tid att man ska svänga och gruperar vackert. Alla bilar gruperar ordentligt här, man utnyttjar hela körfältet vilket gör att enfiliga vägar blir oftast två filer vid korsningar och avfarter så att andra bilar slipper fram fast man själv står stilla.

Här har man också förstått den medfödda rädslan vissa chaufförer har för diken eftersom här finns inte lika stora och många som hemma. I Finland ser man denna rädsla hela tiden, för där vågar ingen köra nära det stora hemska och farliga diket utan man slickar mittsträcket, alternativt så håller man sig mitt i sin körfil så att andra som ska antingen svänga höger, vänster eller köra rakt fram inte på något sätt kan komma förbi.

Enda stället i Finland där trafiken någorlunda löper bra är Helsingfors, men de har nog mycket att lära ännu! I resten av Finland kör man som bönder, och man tror att man är den enda bilisten som har rätt att vara på vägen och är totalt omedveten om att det finns andra bilister (vilket det nu oftast inte heller gör om man yrar på i t.ex. Peräseinäjoki). Och om det nu råkar komma någon annan bilist och inkräkta på deras väg så ska man nog tammituusan lägga sig så mitt i vägen som möjligt och sen puttra på i 65 på 80-väg. Förutom när det kommer till en omkörningsfil, för då är juh vägen bred, fin och säker så man kan bra köra 110 - för att sen återigen sänka hastigheten till 65 när omkörningsfilen är slut. Råkar man då vara en lycklig ägare till en gamma Rellu med 1,4 liters motor och befinner sig bakom dessa genier till bilister blir man riktigt riktigt glad och skulle vilja stanna och personligen tacka chauffören - med hjälp av ett baseballträ.

Medan detta inlägg skrevs så fördubblades antalet druckna koppar kaffet till 4 samtidigt som förmågan att kunna hålla reda och ordning på tankarna har halverades (hur det sen är möjligt att halvera något obefintligt kan man också filosofiera om vid ett annat tillfälle).

Tack och förlåt.

Nya arbetsuppgifter

Dags för nya arbetsuppgifter. I morgon förmiddag står högst antagligen grävmaskin/hjullastare på programmet. Kommer att tillbringa förmiddagen på lagret och på eftermiddagen åker jag med till Dortmund och ser på när de inspekterar en eventuellt ny byggplats. Det är ett hem/lägenhet som ska byggas om och nu ska man gå igenom vad som ska göras och vad det skulle kosta. Därefter får de se om de får uppdraget.

Från och med fredagen kommer jag att hänga två veckor med spezialtiefbau. De gör allehanda småvägar och liknande. Tror det är mest infarter och stenbeläggningar de sysslar med. Kanske inte riktigt mitt område, men blir intressant med något nytt.

Därefter blir det kontoret för den resterande tiden, vilket betyder att jag får hela 50 meter lång väg från hemdörren till jobbet.

På fredagen bär det av till Dresden. Denna gång föll valet av fortskaffningsmedel på tåg. Detta bestämdes före jag hade beställt min navigator (som behagade anlända idag). Troligtvis skulle jag annars ha tagit bilen, vilket säkerligen skulle ha varit en upplevelse. Men, det är nog bättre att somna i tåget än i "min" lilla Lupo på autobahn.

Tisdag!

Favorit i repris! Min gamla väckarklocka avtackas för gott arbete i ca 10 år. Nu är en ny väckarklocka inhandlad som förhoppningsvis ska förhindra mera pinsamma förseningar. En gång kan hända alla, men två dagar i rad?

Denna dag förlöpte i övrigt precis som alla andra dagar i Essen. Först riva del av vägg medan solen skiner och sedan vänta på att en ny tom conteiner ska komma och när den såväl dyker upp så börjar det ösregna. Då väntar man på bättre väder eller trotsar vädret för en liten stund och skottar tegelsten i lätt regn.

Ingen gps-navigator har dock dykt upp ännu. Den kommer garanterat lagom till veckoslutet, som jag tänker tillbringa i Dresden. Eller så inte. Jag röstar på det senare.

Edit:
Testade den nya alarmklockan /klockradion som inhandlades för det facila priset 5 tyska evrosar. Man får vad man betalar för och tydligen betalade jag för ett brandalarm. Om jag inte kommer i tid till jobbet imorgon beror det nog inte på att jag försovde mig utan på att jag dog av en hjärtattack när alarmet satte igång.

Måndag

Veckan började bra. Vaknade 07:40, borde ha varit på jobb 06:30. Shit! Ena väckarklockan så stängde jag av eftersom jag visst juh att telefonen skulle väcka mig. Vilket den nog också skulle ha gjort, men problemet var att klockan i telefon gick fel med sisådär 11 timmar. Hade i misstag tydligen ställt in lite fel när jag hade i mitt finska sim-kort i telefonen i går kväll (försök inte ringa på mitt finska nummer - har det inte i bruk under sommaren!).

Nåh, fick tag på min närmaste chef, tog mig till lagret omedelbums och inväntade att få vidare instruktioner. Tanken var att någon skulle hämta upp mig till en byggplats, men när byggplatsen visade ligga 50 km bort så blev det att ta det egna fordonet. Hittade stället på kartan men fick låna en navigator så att jag lättare skulle hitta. Den jag beställt borde nog börja få dyka upp så småningom!

Hoppade in i bilen och tag riktning Essen. Första trevliga upptäckten var att pga. vägarbete kunde jag inte svänga upp från den motorväg jag körde på till den jag behövde på till nästa. 10 km extra - tack. Man kunde heller inte köra snabbare än 70 på motorvägen; denna gång berodde det inte på trafiken som det vanligtvis gör utan det var regnet som ställde till med problem. Man såg absolut inget, just och just så att man såg vindrutetorkarna på vindrutan.

Är riktigt överraskad hur bra man klarar sig i 10 timmar på två bananer och en paprika!

En måndag är alltid en måndag.

Ändrade planer

Mina planer för helgen rök redan på fredag eftermiddag i och med att det blev dryga 3 timmars övertid på jobbet. Besöket till Dortmund skulle hur som haver inte ha blivit av på fredagen, oavsett övertid eller ej, eftersom jag fick en inbjudan från Karsten. Karsten jobbar åt mr Bahrenberg, han har varit med från första början när mr Bahrenberg grundade sin firma och fungerar som någon allt-i-allo på firman om man får tro vad han säger. Det var han som hämtade mig från järnvägsstationen i Dortmund när jag kom till Tyskland och förde mig till mr Bahrenberg.

Förutom att jobba åt mr Bahrenberg så har Karsten en egen fotostudio och har tidigare varit bilmekaniker. Han visade bl.a. sin fina röda och fullt fungerande brandbil från 66. Med Karsten blev det diskuterat en hel del fotografering, något som jag också är intresserad av men som jag inte egentligen kan något om. Han kommer att hjälpa mig hitta den perfekta bilen (tm) åt min farbror.
Senare på kvällen besökte vi Bochum och bermudatriangeln i Bochum. Bermudatrianglen är tre gator som bildar en triangel och dessa är fyllda med barer. Det var en festival där i helgen som vi gick runt och tittade vad som var på gång. Stämningen där påminde mera om hur det är hemma än hur det var i München; mera fulla personer och mera stohej. Varken Karsten eller jag drack något; Karsten är inte intresserad av alkohol och jag var med bil. Men nu vet jag vart jag ska fara om jag vill festa!

Var hemma ett tiden och hade redan bestämt då att lördagens tripp till Köln får bli inställd till ett senare datum. Lördagen ägnade jag ist åt att shoppa, yra runt med bil och leka turist. Tog mig längs mindre vägar in till Dortmund med bil. Besökte min nya favoritaffär för att diskutera lite viner, grappa och whisky med expediten. Blev att undersöka deras sortiment lite närmare och mera ingående för att veta vad allt jag ska plocka hem åt mig själv och andra eldsjälar. De kommer att älska mig som kund! ;)

Efteråt blev det shoppande. Tänk sig, Marcus handlar kläder på egen hand utan kompetent smakråd! Finns vissa som skulle tro att nu blommar nog öknen. Men, det gick riktigt fiiint, här var det mycket lättare att hitta bra kläder än hemma. Att det råkade vara rea i nån butik samtidigt skadade inte. Efter att ha shoppat i en timme så fick det räcka, man måste ta det försiktigt i början när man är ovan.

Blev en kaffe&kaka på en uteservering och sen orientera mig fram till nästa mål; Landschaftspark Duisberg-Nord. Landschaftspark Duisberg-Nord är ett stålverk som lades ner 1985 och öppnade för allmänheten ca 10 år senare. Man kan nu traska om kring på området och se hur naturen tagit över området. Det var riktigt intressant att se. Tydligen tycker många andra likadant för det var full med människor som sprang runt på området; allt från grupper utrustade med stora systemkameror och stativ till förälskade par. Ja och så en massa typer med gångstavar och nummer fram på bröstet; det var tydligen någon tävling eller sportevenemang samtidigt.

Att ta sig dit var inte svårt, men det blev lite mera besvärligt när jag inte kollade ut i förväg exakt var parken låg längs med vägen utan litade blint på vad som sades mig: "Det är bra skyltat så det är inga problem att hitta". Hade kollat upp på nätet var ungefär stället låg så jag visste längs vilken motorväg det låg. Körde förbi med 3-4 avfarter i väntan på en skylt. 3-4 avfarter betydde ca 8km. Fick se lite mera av ruhrområdet och köra över Rehn floden två ggr. Så inte klagar jag. Området kring floden är fullt av stora industrier, varvade med kyrkotorn. När jag så väl kom från andra hållet så visade det sig efter allt att det stämde att det var bra skyltat - om man kommer från rätt håll vill säga.

Väl hemma efter dagens strapatser blev det goda mat och en film. Mera än så orkade jag inte denna dag. Barer och festande får även det bli till en annan dag. Det var min midsommar. Idag har jag endast tagit det lugnt och ätit gott. Nästa veckoslut är det Dresden och finsk sitz som gäller!

Midsommar?

Ahh, det var skönt med lite bastu och ett dopp i poolen. För de som missat så finns det alltså en swimmingpool och en bastu i huset där jag bor. Dessa har jag fritt tillträde till såvida det inte är aqua fitness i poolen.

Lider lite av hemlängtan som bäst. Hela Finland firar midsommar medan jag sitter här och ugglar. Man känner till midsommar här i tyskland, men det är inget man firar. Varför skulle de fira en vikingahögtid? Nej nej, här är allt som vanligt.
Fredagen är det jobb som vanligt, men tänkte försöka mig på att hinna in till Dortmund efter jobbet. Lördagen var det planerat att jag skulle åka till Köln för att uppleva staden, men när den utlovade GPS-navigatorn som jag beställt inte kommit ännu - förbannade lögnhalsar! Måste nu se vad jag hittar på, men här tänker jag åtm inte sitta och uggla. Bilr väl Köln iaf, bara lite mera besvärligt att navigera och köra samtidigt.

Önskar er alla en Trevlig Midsommar, ta några snapsar för min del också! SKÅL!

Cash is king!

När man reser runt lite i Europa så märker man hur utvecklade vi är i Finland och hur vissa saker är på u-lands nivå i andra länder. Dvs om man frågar oss Finländare alltså. Några exempel:
I Finland har vi några hyllor ovanför diskbänken där man kan sätta sin våta disk på för att torka - detta finns inte i andra länder förutom till en viss utsträckning i Sverige. Åker man till England så upptäcker man att husen håller väldigt låg standard. Värmeisolering är ett hett begrepp i dag i Tyskland. Osv.

Något som jag, och mina två bekanta* som befinner sig i Tyskland av studieskäl, retat sig på här är kontanterna. Här lever man fortfarande kvar i det glada 80-talet beträffande sättet man betalar på. Det endast kontanter som gäller, och har man tur tar de även det tyska EC kortet (motsvarar vårat bankkort). Vill du använda VISA får du leta med ljus och lykta. Inte ens IKEA tar VISA här.
Hemma i Finland duger VISA nästan överallt. Bankort accepteras tom. av alla små kiosker och grillar. När man beställer pizza hem till dörren kan man få betala med bankkort (har jag gjort ett par gånger)! Så ska det vara!

Varför, varför tvingar de en att använda kontanter. Kontanter är såå förra årtusendet! De är av ondo, onödiga och i vägen. Sen måste man springa med jämna mellanrum till de förbannade bankomaterna och köa. Vissa påstår att de har bättre kontroll över pengarna när de har kontanter. Jag hävdar motsatsen, jag har full kontroll över min ekonomi tack vare att jag använder bank- och visakort. Man ser exakt alla transaktioner på internetbanken och därmed vet man på centen vart pengarna har tagit vägen! För att kunna veta motsvarande med kontanter måste man hålla reda på alla små kvitton och gå igenom dessa. Stenåldersmetoder!

Nu blir det natt, Bis Morgen!


* En teknolog har inga vänner, endast bekanta eller såna som han super med.

Stone dead

Denna dag var det ett nytt ställe, Essen. Vi gjorde ett större hål i väggen så att där det tidigare endast varit ett fönster så kom det nu en balkongdörr. Jag antar att balkongerna kommer i ett senare skede, annars så är det väl inte så stor vits.
Mitt arbete var att fylla den där "lilla" gula conteinern med stenavfallet, vilket jag också gjorde - i 8 timmar. Det blev en bra träning denna dag, kommer säkert att få sova skönt i natt bara jag sku hitta till sängs i någorlunda god tid.

Tyskan - var är du?

Allra först en liten varning. Detta inlägg kommer, om möjligt, att vara ännu yrare och innehålla mera svammel än mina "normala" inlägg. Orsaken är inget annat än vanlig trötthet och därmed känns det som om mina tankar skulle gå i slowmotion och min hjärna* fullproppad med bomull. Hjulet surrar men hamstern är död.

Nu kommer jag att klaga lite, för första gången på allvar (räknar inte med sidospåret Flygsäkerhet). Det jag tänker klaga över är det tyska språket, eller rättare avsaknaden av det tyska språket i min vardag.

På jobbet blir det inte tid eller tillfälle för några längre eller mera ingående diskussioner på tyska. Och när mina arbetskollegor pratar sinsemellan så är det både snabbt, otydligt och absolut inte på standard högtyska. Detta leder till att min tyska inte närmelsevis utvecklas så som den borde.

Felet är naturligtvis till stor del mitt, eftersom jag ibland drar mig för att säga något eftersom min tyska är så dålig. Det jag saknar är några jämnåriga att diskutera med och kunna fara ut på en öl med. Det är då man lär sig språket; en lugn miljö tillsammans med någon man känner och som har tålamod.
Hittills har doktor Michael varit min bästa "tränare". Med honom har det blivit mycket diskuterat; han använder endast tyska och jag en kombination mellan tyska och engelska. Engelskan tar man till när diskussionen är så viktigt att man inte kan låta brister i språket ställa till med hinder ;) Men Michael har två jobb, en fru, två små barn och ett hus att ta hand om. Så det är inte alltför ofta som man hinner diskutera med honom.

Måste skärpa mig, måste ta mera initiativ själv. För om det fortsätter i denna takt så blir det nog inga stora framsteg med min tyska denna sommar. Vilket vore extremt synd. En sån här chans att lära sig tyska dimper inte när hur som helst. Den måste tas tillvara!


* Joodå Pede, jag har en hjärna. Det är sen en annan sak att jag kanske inte riktigt vet hur jag ska använda den.

Turist på villovägar!

Lördagen ägnade jag åt att undersöka hur stadskärnan i Dortmund såg ut. Dortmund är Tysklands 7:e största stad och ligger i Ruhr området. Tidigare var kolgruvor och stålindustri dominerande i Ruhr men de flesta lades ner under 60-talet. Har för mig att arbetslösheten i området ligger runt 19-20%. Över 80% av staden Dortmund blev sönderbombad under andra världskriget.

Stadskärnan var inte speciellt vacker; några äldre vackrare byggnader fanns men det mesta var 50-70 talsbyggnader. Går inte att jmf med vackra städer som München, Berlin, Wien eller ens vårt eget lilla men vackra Helsingfors. I staden finns en hel del grafitti, man hittar det till och med på kyrkorna mitt inne i staden! Här har de verkligen något att lära sig av Helsingfors (ja, de har väl det flesta egentligen; Stockholm tar som bäst modell av Helsingfors hur man ska hantera klotter och grafitti). Ni kan fast själv se hur vackert det ser ut på järnvägsstationen, eller centralstationen som det så vackert heter på rikssvenska.


Vädret var mycket intressant denna dag - det påminde lite om hur jag brukar vara ibland. Dvs. vädret kunde absolut inte bestämma sig. Ena sekunden fick man ta av sig jackan för att det var så varmt bara för att några minter senare sätta på den igen för att det var kallt. Från strålande sol till värsta halgestormen tog de inte många sekunder. Traskade lugnt på när jag kände de första spridda dropparna, hann gå 100 meter före det började regna och hade då 20 meter till skydd. Under dessa 20 meter blev man nästan helt genomvåt eftersom "regndropparna" var stora som små krusbär. Några sekunder därefter förändrades regndropparna från flytande till fast form.

När så jag traskade runt i stadskärnan kom jag till en plats som hette Platz von Hiroshima. Där fanns en liten skylt som berättade kort att den 6:e Augusti 1945 så förstördes den Japanska staden Hiroshima med en atombomb. över 200 000 människor dog på en gång. På platsen fanns också en staty framför kyrkan som föreställde en moder och ett barn(?).
Först tyckte jag att detta var juh vackert gjort, att uppmärksamma denna händelse och berätta hur otrevlig en atombomb är genom att döpa en plats mitt i centrum för Hiroshima och både ha en staty och en skylt. Varm och berörd inombords stegade jag vidare iväg mot torget när det slog mig; är inte detta lite hyckleri? Försöker man dölja något här nu genom att lyfta fram Hiroshima. Jag menar, vi är juh i Tyskland och pratar andra världskriget...* Genast blev jag lite bitter och förbannad och tyckte att denna gest inte alls var så varm och godhjärtad längre utan endast hypokrisi.

*Närmare förklaringar för Pede (stackaren hänger inte annars med): Mellan 1939 och 1945 tog nazisterna livet av mellan 11 och 14 miljoner personer, varav 6 miljoner var judar. Att sen komma och påminna om försvinnande liten siffra som 200 000 i dessa sammanhang är bara löjligt.

Där va de.

Nej Pede, du kan sluta dansa din vackra glädjedans nu. Det var inte konstanten som slog till.

Det sägs att man ska vara försiktigt med vad man önskar sig, för man kan i värsta fall slå in. Igår klagade jag på att jag inte fick arbeta hårt. Idag fick jag! :D Det var svettigt, dammit och tungt, men tyvärr inte tillräckligt tungt. Hamnade på ett nytt ställe, ett vanligt hus där de tydligen bygger om vinden. Vår uppgift denna dag var att ta bort det övre skiktet av det gamla cementgolvet. Snabbt uträknat utgående från golvets tjocklek, area och vikten hos betong så kastade vi ut dryga 6 ton avfall. Det låter mera än det kändes, eftersom vi tog ut det i så små bitar. Men nog var det härligt att få jobba lite igen!

Det här med arbetstiderna har jag inte riktigt förstått. Eller jo, nog förstår jag men ändå inte. Alla samlas först på lagret varifrån man sen far till sina respektive arbetsplatser, var det nu råkar vara, med firmabilar. Man far från lagret ca 06:30, vilket betyder att folk är där senast ungefär 06:15. Sen när man kommit fram till sin arbetsplats så äter man frukost och sitter och väntar i bilen tills klockan är 07:00. Då börjar man arbeta och då börjar arbetstiden, fast man redan "varit på jobbet" i 45 min... Samma sak är det i slutet av dagen. Arbetstiden slutar när man far från arbetsplatsen, men då återstår ännu att komma till lagret, packa ur bilen och ibland andra småsysslor. Så det har åtm gått 15 minuter från att arbetstiden slutade, men före man är iväg från arbetsplatsen.
Detta är bra för arbetstagaren, han betalar endast för dne tid man jobbar och tjänar pengar åt firman. Men jag tror inte man i Finland skulle gå med på detta. Eller, är det likadant hemma? Kan någon som känner till detta upplysa mig?

Glömde bort igår att berätta om en lite olyckshändelse som inträffade på bygget. En av turkarna som jobbade med fasaden så smällde tydligen huvudet i något igår. Vi satt i bilen och käkade lunch när jag upptäckte att stackaren satt utanför på gräsmattan och var ordentligt blodig i ansiktet. Hoppade ut ur bilen och frågade hur det var med honom, tag fram förstahjälp väskan, gav honom vatten att tvätta såret medan jag stod som en fåne och tittade i väskan. Jaha, vad ska jag nu hitta på? Mina arbetskollegor tyckte tydligen att jag hade situatione under kontroll så de återgick till sitt ätande. Såret var inte djupt men hyffsat stort. Drog mig till minnes lite kurser och annat skoj jag sett och deltagit i och det resulterade i ett mycket vackert bandage runt hans huvud. Det blev att se riktigt proffsigt ut, nästan så att jag blev lite stolt. Turken blev glad för omsorgen och tackade generöst varefter han genast återupptog sitt arbete.

Morgondagens program blir att utforska staden Dortmund. Springa runt och leka turist, jeee!

Tredje gången gillt?

Nu förstår nog alla varför jag inte blev en lärare, och ni är säkert alla också vädligt glada däröver. Så, nu ska jag yra en gång till om flygsäkerheten.

Eftersom folk tror att alla dessa nya regler om vad man får ta med om bord på planet är för att förhindra ett nytt 9/11 så kanske man borde börja undersöka hur dessa terrorister lyckades kapa planen. Enligt de källor jag hittar så är det små knivar och äggvapen, såna som var tillåtna att ta ombord. "They worked with legal instruments: box cutters and homemade knives fashioned with blades shorter than the FAA limit of 4 inches." * Man kan fortfarande lyckas med samma sak med de saker man får med sig genom säkerhetskontrollen eller får köpa efteråt. Om man vill ha tuffare vapen med sig än korssade vinflaskor (tydligen behöver upplysa er om att en krossad vinflaska är ett ytterst duglig vapen i rätta händer, extremt farligt) så finns det otaliga knivar i keramiska material och andra roligheter som man lätt tar med sig genom en säkerhetskontroll.

Enda av de åtgärder som de vidtagit efter 9/11 som på riktigt har någon effekt är att man har mycket strängare krav på dörrarna till cockpiten. Dessa kan man nu inte forcera så lätt, och alla boeingplan har inte längre samma nyckel till alla cockpitdörrar...

Repetition är viktigt har jag fått lära mig, så jag upprepar än en gång. Alla dessa löjliga regler om vätskor och annat skit så hindrar inte på något sätt en som verkligen är ute efter att skada terrorisera, kapa eller vad han nu vill göra med bomb eller vapen. Dessa får man nog med på planet i alla fall, enda hot som dessa löjliga regler tar bort är hoten från sinnessjuka människor som får ett infall.

* Källa: http://www.boston.com/news/packages/underattack/news/planes_reconstruction.htm

Turistfoto

Nu längtar jag efter att få jobba hårt. Usch vad tråkigt det är med ett lätt jobb. Att det varit lite tråkigare kan också bero på att det inte har funnits så fasligt mycket för mig att göra, så emellanåt har man varit tvungen att ta pauser. Dagen går så långsamt när man tar pauser. Det var tungt att slita på, men fan så skönt det var. Kroppen behöver jobba ordentligt emellanåt, skulle gärna fortsätta med det så att jag skulle komma i form igen. Aina ei voi voittaa - ei edes joka kerta.

Utöver jobbet så har jag börjat leka businessman här. Tänkte syssla med import och export. Ska importera badtunnor och exportera bilar. Senaste gång Herr Bahrenberg besökte min farbror P-G i Finland blev han så förtjust i P-G:s badtunna med den påföljden att han nu också ska ha en. Har redan fått in första offerten på en badtunna levererad till Tyskland. Men, hoppas få in flera offerter ännu.

Har jag fått nog av min gamla rellu och blivit inspirerad av den tyska bilkulturen. Nästa bil jag köper ska vara en Mercedes! Den ska vara stor och ha 130-150 hästar under huven, självklart ska den vara dieselmotor. Men, eftersom jag inte har några pengar för en dylik bil så kommer min snälla farbror att betala den. Det låter lite konstigt det hela med att han betalar, så jag misstänker nästan att han sen också vill ha den själv... Fast, kanske lika bra det; för vad ska jag göra med en stor Sprinter paketbil egentligen?

Denna gång så avslutar jag med ett av dessa standard turistfoton. Ni vet, ni har just tagit en bild av Eifeltornet i Paris och kan konstatera att denna bild, samma motiv från samma vinkel har i princip varje turist som någon gång tittat på Eifeltornet. Här är mitt bidrag till samlingen av alla dessa turistfoton, dylikt foto har alla som besökt München, tror jag.

Denna dag var lugn, inget betong eller sten material att bära ut. Vi är just klara med de lägenheter vi har hållit på med, så det huset borde väl bli nästan klar denna vecka. Ska imorgon till ett nytt ställe som ligger i Essen. Tror det var något med balkonger och fönster som ska bytas? Nåjaa, det lär nog klarna imorgon.
Hoppas på att jag ska slippa tidigt i säng idag. En dryg vecka med 4-7 timmars sömn per natt är inte så speciellt lyckat. Somnade på matrasten idag, mina arbetskollegor skyller min trötthet på att jag har roat mig i München. Stämmer väl delvis, för normalt är det juh på helgen man tar igen sin sömnskuld från veckan.

Borde väl skaffa planer för helegen nu ockås. Kanske man skulle ta och kika riktigt nära och intimt på Dortmund nu på lördagen? Har också Düsseldorf och Köln på listan över ställen att besöka denna sommar. Midsomamren är fortfarande öppen, det inte fanns flera lediga platser på Kieler Woche för Vasa Nation. Kanske jag tar mig dit och tar in på hostel och roar mig med det andra utlänningarna där, nog borde man kunna få vara med om en del program iaf? Måste diskutera med veteranen Nicke om detta. ;)

Ingen inspiration för längre inlägg eller för politiska diskussioner denna gång och den som väntar på något intressanta och intelligenta inlägg lär nog få vänta länge om de letar efter det här. Eller som det gamla visa och vackra ordspråket säger; Den som söker, han letar.

"Flygsäkerhet"

Eftersom mitt förra inlägg om den så kallade flygsäkerheten var lite för råddigt - precis som jag själv är - så ska jag precisera mig lite och försöka hålla mig till ämnet. Rubriken för denna avhandling är: "Varför säkerhetskontrollerna bara är till för att skrämma folk , magont och halsbesvär samt den molekylära strukturen hos b-vitamin i grodlår"

Det är som sagt inte tillåtet att ta med vätskor ombord i förpackningar större än 100 ml och sammanlagt max en liter. Dessa ska rymmas in i en genomskinlig återförslutbar plastpåse som får max rymmas en liter. Därför var min nästan tomma tandkrämstub på 125 ml icke tillåten.

Men, jag kan ge exempel på saker som är tillåtet:
- två tandkrämstuber på 100 ml
- en tom tandkrämstub på 200ml, för om den är totalt tom så behöver jag inte ha med den i kategorin "vätskor"
- köpa 60%-ig alkohol i taxfreen och min tändare (dock endast en tändare/tändsticksask)
- köpa en vinflaska i taxfreen (som jag sen slår sönder i planet och använder som vapen)


Vem jag är och om jag har rätt att komma in på "säkerhetsområdet" är tydligen inte heller lika viktigt som min nästan tomma tandkrämstub. De kontrollerade aldrig att jag hade en flygbiljett när jag gick genom säkerhetskontrollen. De kontrollerade aldrig min ID efter att jag checkat in, och om jag checkar in elektroniskt så kontrollerar de aldrig min ID.

Man kan också gå igenom säkerhetskontrollen flera ggr och därmed få in större mängder vätskor till säkerhetsområdet, som jag sedan kan blanda ihop till flera liter.
I söndags så gick vi ut från säkerhetsområdet efter som det endast fanns dyra restauranger där, sen traskade vi en andra gång igenom säkerhetskontrollerna, varvid endast 2 av tre behövde visa upp sin flygbiljett. Vi kunde fast ha passerat kontrollerna 4-5 ggr utan att någon skulle ha upptäckt det.

Jag lätt skriva en hel avhandling och ge er otaliga exempel på saker som är värre än att en förpackning som innehåller vätska endast får vara 100ml stor. Ja, jag kan fast skriva en avhandling hur löjlig och onödig dessa noggranna säkerhetskontroller är. Man tar i bästa fall endast bort sinnessjuka clowner. De som vill skada eller göra illa så berörs inte det minsta av dessa löjliga kontroller. De får nog in det de behöver iaf, utan det minsta problem. Och nu räknar jag inte med att man behöver en motorsåg för att "ha roligt" på ett flygplan.
Detta vet nog alla myndigheter också, men nog är allt mycket lättare om vi är rädda och tror att det finns minst 3 Osama bin Ladin med på varje flygplan.

Dagens bonusfråga: vad är det för skillnad mellan 1 l vätska och 10 stycken förpackningar som alla rymmer 100ml vätska var?

Såja, om det var någon som inte förstod mig första gången, så nu lär den definitivt inte förstå mig efter detta. Uppdraget utfört.
God Natt!

Rapprot från den tredje festen

Kunde väl börja med en snabb resumé av festen på onsdagen. Stort tält, stora magar, stora ölstop, stor hel gris som grillades, stora korvar, stora tallrikar osv. Mat och dryck fanns det i överflöd, liksom dålig bayersk musik. Vi tyckte alla synd om yoga-mästaren som tidigare bl.a. gett ut en cd där han spelar klassisk musik på gitarr och har även medverkat i en opera, när han var tvungen att stå ut med den "högklassiga" musiken framförd av mindre begåvade musikanter...
På bilden kan ni se världen för festen som också råkar vara min boss. Orsaken till att han är så glad beror på att jag just upplyst honom vad Pamp betyder på svenska: En annan bidragande orsak kan väl kanske eventuellt tänkas vara den goda ölen.
Det blev en tidig reträtt från festen, efter endast några öl. Vissa hävdar att det skulle vara ett tecken på att man blir gammal när man går i tid från en bra fest. Visst kan det vara så, men större orsak tror jag nog var att jag skulle flyga till München nästa dag, och före det skulle det fixas en massa saker. Bl.a. packa och lyckas orientera sig fram till flygplatsen i Düsseldorf.

Ja, vad kan man säga om München? För det första måste jag tacka världen, att han stod ut med oss och att han tog emot oss alla - han borde juh ha vetat bättre för nog har han druckit öl med oss tidigare ;) Han verkar inte ha tagit några större skador, ej heller hans kämppisar eller lägenheten. De var nog rätt liberala med ordningen i den lägenheten, råddigt som bara den men skulle inte påstå att den var smutsigt. Lustig kombination.

München är nog Tysklands största by på 2,7 miljoner. Staden är vacker, ren, lugn, harmonisk och dyr. Man blev inte det minsta stressad som man bli i t.ex. H:fors. Man känner sig inte otrygg ens när man yrar runt i ett ghetto-party-ställe kl 5-6 på morgonen. Inga aggressiva fulla typer som vill ställa till bråk, som ogillar att man pratar svenska, ogillar att man inte pratar, ogillar att man existerar eller bara allmänt ogillar en utan orsak - så som det händer i Finland när Matti Meikäläinen dragit sin kossu och 12 öl efter en hård arbetsvecka.
Bästa man kan göra en vacker dag i München är att ta en liten picknick till Englischer Garten, vilket största delen av urin-vånarna tydligen också gör. Den parken är nog inte liten den, men otroligt skön. Den är, precis som staden själv, avkopplande och rogivande. Inga raka gångar och geometriska mönster utan stora svallande gräsmattor, träddungar, och många forssande små vattendrag. Att den sen till på köpet är full av folk som gör allahanda aktiviteter gör den knappast sämre, t.ex spela trummor, balansera på en lina, träna kampsport, cykla, bada, surfa på den den konstanta vågen och allt annat som man kan hitta på. Speciellt uppskattade vi när den populäraste aktiviteten var att sola. Men ojojojojoj vad där fanns ögongodis ;) Fast, mindre uppskattat var nog de män i medelåldern och uppåt som fanns lite över allt som behagade att sola näck, och bl.a. spela någon form av bollspel - näck. Tur att man kunde titta på annat :P

Prövade även på att röka vattenpipa - jordgubbssmak tog vi. Kan nu konstatera att man prövat på det och har nog inget större behov att göra det igen. Gillade inte riktigt smaken "bränd jordgubbsrök". Då röker jag nog hellre än vanlig tobak, då får man åtm en nikotin-kick. [på bilden kan man se 6 st galna finnar, en ålänning med identitetskris och en amreikanska som hamnat på "fel" kontinent.]

Tandkrämsterroristen

Marcus, den stora tandkrämsterroristen! Jepp, det är jag de!

Jepp, så uppfattar amerikanerna (det är de som hittat på dessa fantastiska regler) mig när jag har en nästan tom tandkrämstub (fanns ca 10% kvar i tuben) när jag försöker gå igenom säkerhetskontrollen. Först tar de bort min duschtvål, den också halvfull, eftersom det rymdes 200ml i den tuben. Nåväl, om det tillåtna är 100ml så ok. Men, kan någon förklara för mig hur jag ska kunna utöva terror med en nästan tom tandkrämstub som rymmer 125ml?!? Jag skulle väldigt gärna vilja veta det. Sen till på köpet så stängde den förbannade bitchen inte påsen efter hon rotat i den, så ut föll min eau de cologne flaska och gick sönder. Den däremot var av den tillåtna storleken 100 ml och var i princip helt full. Tack, tack så *cencur* mycket säger jag bara.

Mao en nästan tom tandkrämstub på 125ml är BIG NO-NO, farlig, terroristvarning! Hemska saker! Däremot är det helt ok för mig efter att jag passerat säkerhetskontrollen att köpa en flaska vin som jag tar ombord i flygplanet. Väl ombord kan jag då slå sönder denna flaska och använda den som ett vapen. Men se, de är juh inte alls lika farligt som min tomma tandkrämstub som rymmer 125ml; hela 25 ml för mycket! Hemska saker!

Var finns förnuftet, var finns logiken? Svar: det finns ingen.

Men, detta är inte heller menat att vara logiskt. Detta är bara en länk i leden att skrämma folk för de extremt farliga terroristerna, de finns över allt och de kan slå till över allt, tom. vid din lokalbutik mitt ute i ingenstans. Man har lyckats väldigt bra med denna propaganda i USA, för där tror faktiskt folk i små obetydliga städer att de är konstant hotade av terrorister och att dessa kan slå till när som helst. Så, de går gladeligen med på att ge upp sitt privatliv och integritet och sluter sig bakom den starka beskyddande ledningen. De låter myndigheterna kontrollera vilka böcker de läser, låter sig bli filmade över allt (man kan inte röra sig i london mera utan att myndigheterna har det på film), de kontrollerar var man rör sig, de kontrollerar vad man köper, de kontrollera och loggar vilka sidor du surfar på, med vem du mailar med - och snart även vad du skriver i mailen (finns redan till en viss del). Och allt detta är för att skydda oss.

Vem vinner mest på detta? Vi som privatpersoner eller de som har makten? Är vi faktistk så hotade som den mycket skickliga propagandan vill att vi ska tro? Är det värt att ge upp sin personliga integritet för att vi ska "känna oss trygga"? Är detta sättet man skyddar sig bäst mot terrorism? Skita i att söka orsaken, bara försöka åtgärda effekterna? Mao, inte förebygga uppkomsten utan skydda oss mot effekterna av terrorism.

Vem är då dessa "terrorister" vi skyddar oss mot? Vem är en terrorist, vem bestämmer vem som är terrorist? Jo, om man vill förenkla en hel del så kan man säga att om du gör något i Allahs namn så är du terrorist och om du gör något i guds namn så är du inte terrorist. Det är helt ok att 30 civila dör av en högteknologisk misil, men inte om 30 civila dör av en hemmagjord
bomb.

Nu menar jag inte att försvara de få islamistiska extremister som finns, men att man måste se på det mera objektivt. Lika mycket illa görs i guds namn och vi är minst lika duktiga kålsupare som de. Det finns många konservativa riktningar inom islam, men det finns det också inom kristendomen! Hur är det med evolutionsundervisningen i vissa skolor i USA? Vilken är den största lobbyorganisationen i USA, den med mest pengar? Är det tobaksindustrin? Vapen industrin? Oljebolagen? Nej, det är en konservativ högerinriktad kristlig organisation.

Världen är inte så svartvit som vissa vill få oss att tro, vem som är de "onda och de goda" beror helt på vem man frågar.

Och f*n vet med amerikanarna, det är inte alls omöjligt att jag inte längre är välkommen till usa efter att ha skrivit detta inlägg... ;)

Det var allt från den extrem farliga tandkrämsterroristen Marcus, som finns bland interpols tio mest efterlysta terrorister, för denna gång.

Bästa hälsningar från München!

Pro Lünen

På arbetsfronten inget nytt. Dagen bestod till stor del att släpa ut stenavfall, som man kan se på bilden. Använder delvis skottkärra för att spara lite på krafterna, eftersom de bortskämda egoistiska krafterna behagade vara till en stor del frånvarande denna vackra dag. Tror de låg och lapade sol med en kall öl i handen, var är svårt att veta eftersom är inte finns några stränder.
Min nye bäste vän heter tydligen Sadi. Han är rätt gullig av sig. Gammal, lite trött turk som jobbar och sliter hårt men är nog fortfarande turk. Han köper alltid extra bulla på moron som han vill dela med sig åt mig åt, och inte går det att tacka nej fastän hur jag försöker. Och att försöka bjuda tillbaka är ingen lätt historia det minsann! Han ville nu också gärna ha mitt finska telefonnummer så att han kan ringa nån gång för att höra hur det går för mig. Som sagt, rätt gullig och lite faderlig av sig. Enklaste sättet att få nya vänner är att respektera dem du träffar och behandla dem som en medmänniska.

Imorgon är det fest som gäller. En konstig förening som heter Pro Lünen, tror det är någon typ av företagarförening, kommer att ha fest på torget i Lünen. Ett stort tält slås upp, live Bayersk musik och all mat och dryck är gratis. Dock så kostar det naturligtvis att komma på festen, men hur mycket vet jag ej för det är troligtvis herr Bahrenberg som står för de fiolerna. Det var självaste ordförande för föreningen som prompt skulle ha mig dit, dvs min chef Stadthandwerksmeister Erik Pamp.
Kommer att fara till festen med herr Bahrenberg, hans fru och några från vie-la (doktorn och yoga mästaren). Har förstått på herr Bahrenberg att det är endast 150 personer på festen och då är väl de flesta större företagare. Torsdagen är en kristlig helgdag här så är det ingen som behöver fara på jobb dagen efter och dricka finns i obegränsade mängder - ja, resten kan ni räkna ut själva. Herr Bahrenberg rekommenderade mig att lämna bilen hemma. Kommer att bli riktigt intressant att se vad festen går ut på, dricka och äta och umgås med den lokala gräddan!

Dead Letters!

Så, vad ska jag hitta på att ljuga denna dag då?

Kan väl börja med att skrota min förra teori om att jag skulle vara två dagar per ställe. Idag var det tillbaka till höghuset som renoveras. Fick än en gång arbeta med turken Sadi samt med Frank och Kurt. Blev en tung dag, mycket fysiskt arbete och mycket svettande eftersom det var någorlunda varmt. Hårt arbete gör bara gott, känns verkligen skönt att få ta i och jobba. Det går bra när man vet att man inte behöver göra detta 5 dagar i veckan fram tills man är 65 år, utan ser det mera som fysisk träning som man får betalt för! :D
Nu när jag är i farten och dementerar vad jag tidigare sagt måste jag passa på att nämna att jag nu har sett både hörselskydd och andningsskydd i användning, dock är det lite sämre beträffande skyddsglasögon. Månne inte inom sin tid man även får se dylika tingestar i användning, Tyskland är ett land som bjuder på ständiga överraskningar.

Som tur fick jag det bekräftat idag att jag får ledigt på fredagen, beställde biljetterna till München redan igår :P Skulle kunnat bli lite otrevligt dyrt om man inte fått ledigt på fredagen och varit tvungen att jobba. Det verkar som om de nu har börjat räkna med en som riktig arbetskraft på byggplatsen och inte en belastning som springer i vägen.
Men som sagt, skulle ha tagit upp ärendet med The Big Boss mr Pamp på onsdagen om det skulle visat sig att jag inte skulle ha fått ledigt.

Dagens lustiga var att en turk från turkfirman (ja, man får kalla det för en turkfirma eftersom vi har endast sett turkar i den firman, varav ca hälften jobbar) som sköter allt med fasaden på huset, han erbjöd mig jobb. Ville veta vad jag förtjänar nu, vem jag jobbar åt och ville även ha mitt telefonnummer, han tyckte att jag skulle komma och jobba med dem ist! Just så? Var det för att han tyckte att jag arbetade hårt eller att jag såg extra lättlurad ut? Nåjaa, kanske en kombination av både och är väl det mest troliga. ;P

Dagens andra komiska händelse, eller egentligen är det nog första eftersom detta hände på morgonen flera timmar före jag blev erbjuden turkjobbet, är att jag numera äger en The Rasmus Dead Letter t-skjorta. Fick den av en som förra veckan bar en skjorta med The Rasmus, varvid jag hade kommenterat att det är en finsk grupp. Lite överraskad blev man nog allt, må jag säga. Börjar snart bli van vid att här kan tydligen allt hända, man blir bra behandlad av alla när man berättar att man kommer från Finland och är här för att göra praktik och lära sig bättre tyska, och att man studerar (och inte är någon jobbflykting, de har hög arbetslöshet här).

Jahapp, det får vara nog påhittat för denna gång. Återkommer med mera fabler inom en snar framtid. Tills dess får ni nöja er med andra opålitliga källor.

Barnfeber?

Denna dag blev också lyckad, liksom de flesta andra dagar här. Börjar snart bli orolig för när konstanten kommer och slår till. Hmm, kanske jag borde avboka mitt flyg?

Medan frun var med barnen på cirkus så besökte Michael och jag först en gammal kolgruva. Tro det eller ej, men det var både vacker och intressant; vilka otroligt vackra hus i jugendstil! Så pass vackert att det är vanlig att folk gifter sig på området, vilket också Maja och Michael hade gjort.
Vi skulle ta en kort kaffepaus på museet men tydligen blev vår servitris så förtjusta i oss att hon tycket att vi skulle ha en långa paus. Därmed dröjde hon med allt och tog extra lång tid på sig med vår betjäning. Tänk vilka omtänksamma servitriser de har här som ser till att man får extra långa pauser.Men, det gjorde inget för vi hade börjat prata politik :P
Efter museebesöket så körde vi runt i Dortmund och han visade mig bl.a. var han har sin läkarpraktik. Under tiden så pratade vi mera politik. Väl tillbaka hemma hos dem så ville de bjuda mig på middag, försökte avböja men så lätt kom man inte undan. Ska verkligen inte klaga, maten var god fast den var vegetarisk och sällskapet ypperligt. Ja, och efter middagen så blev det förstås mera politik. Självklart diskuterades en hel del annat än politik också, såsom evolutionen och människan i dagens samhälle. Vi hade så mycket att diskutera att tiden bara rann iväg.
Måste bara även berätta om de två helt underbara barnen de har, Noa och Lea (tror jag). Dessa två är helt enkelt bara för gulliga! Jag beundrar även hur förnuftigt uppfostrade de blir, tänk om alla barn skulle få samma uppfostran! Den är inte sträng, utan det är alltid en dialog med barnen och de förklarar alltid varför de inte för göra på ett visst sätt. Föräldrarna föregår alltid med gott exempel!
Ja'a, om man inte visste bättre så skulle man nästan kunna tro att jag drabbats av barnfeber - men som tur så vet vi juh bättre. Inte kan Marcus drabbas av dylika åkommor, han är juh... ja, öh, - Marcus. Så de så. Därmed punkt för den diskussionen. (jaja, kommentera på nu bara!)

Beställde just en resa till München för nästa helg. Ska hälsa på en god vä... bekant, alltså en god bekant. Passar på samtidigt som trenne dårar från Finland samt en dåre som tillfälligt huserar och låtsas studera i Dresden besöker honom. Vi blir då hela 5 dårar som hälsar på mr Falle för ett veckoslut. Jag tycker redan synd om människorna i München, för att inte prata om de stackars satar som råkar vara mr Falles kämppisar*.
Har dock inte ännu fått det bekräftat från företaget om jag får fredagen ledig. Tror inte att det kommer att vara något större problem, men om det nu skulle råka bli det så kan jag ta upp det med min chef mr Pamp på onsdagen när han är full och glad.

Varför min chef är full på onsdagen och vad jag gör på samma ställe då berättar jag om senare. Nu är det dags att sova.


*Kämppis är slangord för en person man delar bostad med. Icke accepterat finskt slang ord som endast används av lägre stående varelser med dåligt ordförråd och/eller inte har bättre förstånd. Typ som Pede och undertecknad.

Trekbikes

Det verkar vara så att jag är endast två dagar på varje ställe och därför hamnade jag på en ny arbetsplats på fredagen. Denna gång var det endast en annan arbetare och jag. Vi bytte ut lite stenplattor i golvet i ett ålderdomshem och en hel del annat smått och gott. Det var mera givande att jobba tillsammans med endast annan. Då var han tvungen att prata med mig om han ville prata med någon, vilket ledde till att jag fick öva min tyska en hel del :D
Werner, som han heter, tillhör de rätt ovanliga arbetarna - han kunde också engelska och var intresserad av andra språk. Han ville även lära sig lite svenska ord och rågade om smörrebröd är svenska för "brötchen" - han hade sett de svenska kockarna i the muppet show.Jobbet var inte så stressigt, och inte speciellt tungt heller utan som det brukar vara för det mesta; intressant med nya grejjer och emellanåt lite långtråkigt. ;)

Efter jobbet blev det direkt raka vägen hem, snabbt i duschen och vidare till herr Bahrenbergs kontor. Blev försenad eftersom det var så otroligt mycket trafik här fredag mellan 3-4 tiden, men jag hade gjort mitt bästa för att hinna.
Väl inne i Dortmund träffade vi då herr Smith som ägde 1000 lägenheter. Här i Dortmund så ligger hyran på 5 euro/m^2, och det är för en bra bostad!! I centrum av H:fors räcker inte 20 euro/m^2 till och jag som då bor billigt i en studentbostad i Alberga betalar ca 11 euro/m^2... Inte undra på att finländare bor på mindre kvadratmetrar per person än vad man gör i övriga Europa och att vi sätter procentuellt mera pengar på boende. Fick också lära mig många andra intressanta skillnader mellan hur det är här och hemma beträffande boendet och bostäder. Här är det t.ex. ovanligt med centralvärme, medan hemma så är det ovanligt med att inte ha centralvärme i ett höghus.
Senare på kvällen for vi ut och åt middag, fru och herr Bahrenberg, mr Smith och Mishelle, 18 år mexikanska som just kommit till tyskland för att lära sig tyska denna sommar. Fick inte riktigt på det klara hur hon och mr Smith kände varandra, men han har tydligen varit en hel del i Mexico och kände hennes föräldrar; mr Smith pratar flytande spanska.

Apropå nya saker, det är alltid lika roligt att se hur hedrade folk blir när man intresserar sig för deras hantverk och man ser noga på hur de gör. Då kan de bli väldigt pratglada och gärna berätta varför det gör som de gör och olika tiks för att få det att lyckas. Det brukar oftast vara väldigt givande, för man kan lära sig så mycket då.

I lördags hade jag nytta av det. Joachim, herr Bahrenbergs svärson, hade frågat mig om jag hade arbetat med betong tidigare och jag sa jovisst har jag gjord det. Så, jag trodde att vi skulle mura något på lördagen, men det visade sig endast vara tre stora stenplattor som var lösa i en mur. Så, vi for först och inhandlade rätt murbruk för arbetet, och jag hade inte den blekaste aning om vad som egentligen behövdes men lite ditåt visste jag. För säkerhets skulle så frågade vi i butiken och fick nog rätta saker med oss hem.
Väl på plats hemma hos familjen Bahrenberg så började det intressanta. Nu var jag plötsligt en murarmästare som de litade blint på! Hmmm, jasså, nåh det vara bara att spela med i spelet ;) Knackade bort lite av den gamla cementen under, rengjorde, provade att stenen satt bra osv. Blandade till murbruket så att jag fick rätt konsistens - väldigt viktigt med konsistensen och som tur hade jag noga iakttagit detta dagen innan. Före man börjar mura så väter man den gamla cementen, så att den inte ska suga upp allt vatten ur murbruket direkt, satte lagom tjockt med murbruk, dit med stenen och klappa den på plats med en gummihammare. Allt detta medan man blev noga iakttagen och frågade varför man gjorde si eller så. Så, då var man en murarmästare som folk hade förtroende för. Det var roligt att mura, leka med murbruk är alltid roligt! Hoppas nu bara att stenarna hålls på plats åtm tre månader så att jag inte behöver skämmas alltför mycket ;)

I går på kvällen var vi och prövade lite nya cykelmodeller. De var kul! Den fösta med endast två hjul var roligast. Det var lite knepigt de första hundra metrarna före man lärde sig hålla balansen. De med tre hjul var inte lika roliga men sköna att endast slappna av och njuta; ingen balans att tappa. De passar bra för såväl lägre som högre farter. Smakar det så kostar det; runt två tusen euro styck får man hosta upp om man vill ha en cykel med tre hjul. Billigare med stödhjul då ;)

Även denna gång blev det tydligen mycket text utan innehåll. Nu ska jag snart iväg för att fara med familjen Michael och Maja på museum. Här är man fullt sysselsatt! :D

Nytt sätt att städa på!

Glömde berätta vad jag lärde mig igår. Jag såg nämligen ett nytt sätt att städa en trappuppgång på. I slutet av arbetsdagen, när alla andra hade gått hem och det endast var vi kvar som yrade på kom det en ung flicka och började städa trapphuset. Först sopade hon trappan med en liten borste och skyffel, en borste utan skaft så hon var tvungen att böja sig ner hela tiden. Sen så torkade hon - med en trasa! Halååå!? Har ni inte hör talas om borstar med skaft och mopp? Städningen skulle endast ha tagit 1/3 av tiden och varit mycket bekvämare med riktiga verktyg.

Som tur så var det juh inte min rygg som blev utsatt, men tycker lite synd om flickan.