Tillbaka till Civilisationen

Då har man lämnat ödemarken, mitt inne i den djupaste finska urskogen tre dagsmarscher från närmaste granne, för att återigen få uppleva civilisationens härligheter! WC inomhus, telefon, varmvatten, bilavgaser, trafikstockning är några av sakerna jag verkligen saknat. För att inte nämna de undvikande blickarna man får när man möter andra människor här, hur alla försöker titta åt ett annat håll eller ner i marken, hur folk ställer sig flera meter ifrån varandra på busshållplatsen för att inte inkräkta på andras personliga sfär.

Första tenten avklarad, vilket gjorde att man fick en bra kalldusch av hur det är att studera här igen. Hårt, hårt och återigen hårt. Efter tenten råkade jag på en bekant som också skrivit tent, han konstaterade att han skrivit en tent på Hanken några dagar tidigare och kallade det för dagis (eftersom det var mera studieveckor men mycket mindre jobb och hur lätt som helst att få tenten godkänd med breeeeed marginal).
Borde bara hitta inspiration och motivation för att orka plugga på nästa tent nu då. Bara att sätta igång... heh.

För övrigt är det skönt att vara nere igen bland alla bekanta (en teknolog har som bekant inga vänner, utan endast bekanta och såna som man super med). Ser framemot höstens studier, fester, nya bekantskaper, arbete och övrigt yrande. Dags att börja fylla sin kalender med alla "måsten", möten, tillställningar, tentet, studier, kaffe, och annat som råkar falla på en. Härrrligt! :)

Osammanhängande tankar samlade.

Deprimerad? Javisst!

När man läser min beskrivning av mig själv och hur jag ser på mitt egen bloggande så kunde man tro att jag har problem - vilket jag naturligtvis har. Jag är mycket mycket deprimerad och missnöjd med min tillvaro. Allt är skit, allt har gått åt skogs, inget är bra. Katten har nageltrång och jag har skit mellan tårna. För att inte nämna smutsigt hår och skoskav (vilket jag inte har, men det är ändå jävligt!)

Vi kan ta det från början. En dyster vinternatt för 25 år sen föddes en ytterst fult och groteskt gossebarn i... Ja, eller vi kanske ska hållas till den senaste närtiden.
Min svåra depression kan bl.a. härledas till den extremt tunga och hemska vistelsen i Tyskland denna sommar. Väl framme i Tyskland så envisades en massa påträngande människor att umgås med mig, passa upp mig och massor anat med besvärliga och integritetskränkande handlingar. De gav mig en liten RÖD VW Lupo som jag tvingades köra med hela sommaren. Bilen hade reklam på sidan, så de utnyttjade mig som en levande reklampelare.

Sen stängde in mig i stort hus med massor med rum och gångar som man kunde gå vilse i. Köket och kylskåpet var fullt med mat åt mig, äcklig tysk mat som jag kände mig tvungen att äta (de ville att jag skulle bli fet, usch vad elakt!). De fanns också öl i kylskåpet och när man sätter det i samband med att det fanns en stor swimmingpool som de tvingade mig använda så är det inte att man blir liiite misstänksam!! De ville ta livet av mig! De visste garanterat att jag var en dålig simmare och hoppades att jag skulle första kvällen dricka upp alla öl (eftersom jag juh är en finne, finnar dricker alltid upp allt de ser som innehåller alkohol) och därefter skulle jag få för mig den briljanta idén att ta en simtur... (De visste att många dör i Finland på midsommaren pga att de är fulla och drunknar).

Nej, jag klarar inte av att skriva mera. Jag blir så deprimerad, orkar inte tänka på den tunga och svarta tiden i tyskland mera. Vill bara glömma allt...

Ja, så ni har all rätt att misstänka att jag är deprimerad och har det svårt. Jag älskar att få medlidande och ömkan, snälla ge mig ert medlidande! Tyck synd om mig! De är synd om mig, usch. Just det.

Betala för misshandel

I Tyskland gjorde jag några smärre uppköp av livets vatten, uisge beatha, för en förening som värnar om detta livs elixir. Pga. av detta plus att jag redan till Tyskland hade för mycket med mig och några andra små uppköp som jag gjort så satte jag tre stycken paket på posten hem till mig.

Ett paket, 10-20 kg, kostade 32 euro att sända och det skulle då ta ca 7 dagar för paketet att hitta fram. Eftersom värdet på livs elixiret jag hade inhandlat var mycket högt så försäkrade jag två av de tre paketen, det kostade mig 6 euro för värde upp till 500 euro.

Nu är jag lite osäker vad jag riktigt betalade för. Var det verkligen en försäkring? De paket som var "försäkrade" såg ut att ha åkt runt jorden tre varv, fungerat som boxningssäck för det bulgariska os-laget i boxning samt blivit överkörd av en skvadron pansarvagnar. Innehållet hade mirakulöst nog inte gått sönder, detta tack vare att det var mycket omsorgsfullt paketerat. Plåtcylindrarna för flaskorna som innehöll livetsvatten var milt uttryckt demolerade. Av någon underlig anledning hade dock flaskorna hållit vilket måste bero på att de var av verklig bastant modell.

Det tredje paketet, som inte var "försäkrat", kom inte fram tillsammans med de två första. Vilket gjorde att jag hade de värsta farhågor om dess öde. Men idag kom även de paket fram, nästan en vecka senare än de andra paketen, och det var i perfekt skick.

Så, vad var det jag egentligen betalade 6 euro för? Var det den "extra varsamma" hanteringen?

Linjearbete & tröskande

Det har varit väldigt skönt att vara hemma nästan en hel vecka. Sover nästan 8 timmar varje natt! Tänk vilken lyx! Har sovit så mycket att man nästan är trött, det är ansträngande att sova mycket när man är ovan...

Här hemma har det varit en del pysslande med att förbereda skörden och de senaste dagarna har vi endast väntat på bra tröskväder så att vi skulle kunna tröska bort våra 4 ha med korn. Vi hoppas kunna börja idag på eftermiddagen, vädret ser mycket lovande ut. Jordbruket är numera mera som en hobby efter att far har blivit pensionär. Tänk, hela 4 ha att tröska... det tar inte ens en hel dag om allt går bra! :)

Under tiden har vi sysselsatt oss med andra saker. Bl.a. drog vi en ny ledning till pumphuset eftersom den gamla tydligen hade brustit. Det betydde att jag fick leka linjearbetare! Yes, det är verkligen inte ofta som man får sätta stolpskorna på och springa upp i stolparna. Eller, nåjaa, springa ska vi väl inte tala om. Den första stolpen tog en bra stund att bestiga, före man fick ens lite grepp om tekniken. Men roligt var det onekligen!

Ruispalat och oltermanni!

Äntligen hemma, och kunna äta riktigt surat rågbröd. Något som man verkligen saknat borta i det tredje riket.

Söndagen var krabbisdag, precis som det sig bör efter ett superbt bröllop. Perfekta brudparet, avslappnad stämning, rogivande atmosfär, intimitet som kommer av knappa 100 gäster, mycket känt folk, strålande väder, god mat och dryck i massor samt naturligtvis en rätt onödigt spontan liten efterfest. Allt i lagom proportioner (förutom spriten, den kunde man ha druckit lite mindre av mot slutet...) för det lyckade bröllopet.

När sen krabbisen tillät, efter att ha kastat i sig en krabbispizza och slötittat på film, blev det svett-tåg till Åbo för en snabbvisit hos goda kamrater. Där blev man kungligt mottagen med kaffe, 15-årig Glenlivet och en mycket god cigarr. Vilka vänner man har!

På väg i bilen hem mot österbotten passerade vi Björneborg och där tog vi en liten paus för att beundra små lokala översvämmningar. Det hade visst regnat lite.

I'm back!

Såja, de var de det. Hemma igen. Vi hann sova hela 40 minuter igår före vi steg upp och stack iväg till tåget. Man kände sig lagom mör. Att åka tåg kan ibland vara intressant, vi fick flera biljetter men ingen av dem var någonsin rätt och varje person (som jobbade för Deutsche Bahn) så gav olika svar så det blev en del onödigt yrande...

Säkerhetspersonalen på flygplatsen var endast trevliga och jag hade absolut inget att klaga på dem denna gång. Inte hade jag juh några vätskor med mig (en liten Underberg räknas tydligen inte, fast de kollade på flaskan...).

Däremot så hade vaktpersonalen på USA:s ambassad i Helsingfors lite problem med att jag fotade ambassaden. Han tyckte att jag skulle radera fotot, de tyckte inte jag. Han hade också stora problem med att prata och förstå svenska så han ville prata engelska, men då tyckte jag nog att vi lika bra kunde snacka på finska. Nyfiken var han, men inte hade han så mycket för det. Jag konstaterade bara att jag har full rätt att fotografera offentliga byggnader i Finland, och jag bryr mig inte ett skvatt vad de på ambassaden tycker om det. Inte mitt problem. Så, han fick traska tillbaka till sin vaktkur med svansen mellan bena.

Sista dagen!

Så, då var det äventyret nästan till enda (återstår några intressanta stunder med säkerhetspersonalen på flygplatsen...). Reflektioner över min vistelse här kommer först lite senare, ska först klara av en resa hem, ett stycke bröllop samt ett stycke Pede.

Har nu fixat alla mina ärenden här, tagit avsked av allihopa, fixat och trixat med banken, tvättat bilen, postat iväg knappa 60 kg och nästan packat färdigt. Det som återstår för Nicke och mig är att dricka upp ölen och vinet samt äta upp alla mat som finns kvar (bl.a. två stycken fiiinfina bitar nöt inrefilé).

Avfärd kl 06 imorgon bitti, och då hoppas vi att inte lokförarna behagar strejka som de pratar om här. Vi vill nog båda mycket gärna slippa hem med planet vi bokat.

Nu är det dags att slafsa i sig lite god mat och dryck!

Ibland har man verkligen tur!

Efter att jag hjälpt till att sätta badtunna på plats hos Mr Bahrenberg skulle jag börja orientera mig mot Köln för att hämta upp Nicke. Måndagen var en mycket varm och fuktig dag så naturligtvis behagade det börja åska på kvällen - precis när jag satt i bilen på den trefiliga motorvägen mot Köln. När det åskar så kommer det även "lätt duggregn". Detta "lätta duggregn" fick bl.a. min lilla Lupo att spinna loss - i en uppförsbacke när jag körde hela 80 km/h.

Men, före jag hade roligt i uppförbacken hade jag en liten annan upplevelse. Mitt i ösregnet stod två långtradare långt till höger med varnigsblinkers på (man sätter alltid på varningsblinkers om man plötsligt ser att trafiken står stilla), saktade in men såg ingen trafikstockning. Dock det en annan syn som mötte mig (som ni kan se på bilden). En långtradare i den mötande körbanan hade av någon orsak kört in i mitträcket och hela dess last låg på våra körbanor. Den stackars BMW:n som hade kommit först hade fått hela frampartiet på bilen mosad och samt däcken punkterade. Jag var ca 6 bilar bakom BMW:n, och var mao bland de första på plats.

Mycket snabbt uppstod det en lång kö bakom mig och alla satt i sina bilar och ingen vågade ut i regnet. Så, efter att ha konstaterat att detta måste precis ha hänt, och att några andra i den mötande filen kollade lastbilschauffören hoppade jag ut ur bilen och började göra körbanan fri från stenar. Plockade även upp ett stycke registerskylt och returnerade den till ett stycke mycket chockad men oskadad BMW ägare. Efter att ha stått ensam och kastat stenar i ösregnet i några minuter förstod även andra bilister att det kanske vore en mycket bra idé att hjälpa till att flytta på stenarna för att göra vägen fri. När vägen var farbar igen hoppade jag in i bilen och tuffade vidare genom regnet.

Ibland har man tur. Lite snabbare och min Lupo och jag hade kanske sett lite fulare ut. Lite långsammare och jag hade stått parkerad en god stund på motorvägen.

Det var det!

Så, då var arbetet avklarat! Sista dagen på jobb var på fredagen och idag var jag och pratade med chefen och tackade honom. Han blev väldigt glad för reseguiden över Finland och han har redan planerat in med sina MC-vänner att fara med motorcyklarna till Finland sommaren 2009. Han uppskattade också flaskan whisky som jag gav honom. Hoppas att han fick ett bra intryck av oss Finländare, så att han spenderar mycket pengar sen i Finland 2009 ;)

Nu återstår bara en del mindre affärer att ta hand om här i Tyskland före jag är beredd att lämna stället för en stund. Idag ska jag hjälpa Mr Bahrenberg att ställa in badtunnan i våg, den borde komma idag. Nicke torde också dyka upp här någon gång under dagens lopp, som bäst sitter han och väntar på flygplanet som ska ta honom till Köln.

Andra affärer att ta hand om är banken och posten. Ska försöka få tag på några lådor så att jag kan posta hem en massa saker och inte behöva släpa det på flyget.

Borde även ringa och försöka avtala en tid med Mr Schmitt för att höra mera om arbetet han erbjöd mig för nästa sommar. Mr Schmitt är alltså han som förvaltar över 1000 lägenheter runt om i Dortmund. Det var något projekt nästa sommar som handlade om hur man skulle värma upp flera hyreshus, och han erbjöd mig att jobba med det. Låter verkligen intressant, men måste höra lite mera om det eftersom det torde inte vara några som helst problem att få tag på ett skrivbordsjobb i Finland nästa sommar. Det är mycket stor efterfrågan på såna med samma huvudämne som jag, dvs att designa och rita hus (alltså inte som arkitekt utan som att göra ritningar och beräkningar för balkar och pelare).

Finns många flera småsaker att göra, men kanske bättre att börja göra något än att sitta här och skriva om det... :P

Bortsprungen?

Mitt älskade lilla husdjur är borta! Det har varit borta snart en hel vecka! Vet inte om det har dött, rymt eller om systeryster kidnappade med det till Sverige. Ja, det eller de. För att vara ärlig så vet jag inte om det bara var ett husdjur eller en hel familj. Men det spelar inte så stor roll, vi hade det mysigt tillsammans om nätterna. Men, tyvärr så träffade jag aldrig på husdjuret/n öga mot öga, fast jag gjorde många tappra försök att finna det/dem.

Husdjuren bosatte sig i min säng för ca tre veckor sen och i nästa två veckors tid så vaknade jag upp varje morgon med några nya gulliga bett. Dessa bett var mycket trevligare än myggbett. För när man blir stucken av en mygga så sväller det upp en liten mjuk put som kliar. Dessa bett var ungefär i samma storlek, men svullnaden var inte mjuk utan stenhård.

Det var trevligt att få en sådan ovan på sin fot, för när jag sen använde skor så skavades svullnaden bort så att det endast återstod ett kvadratcentimeter stort öppet sår som varade sådär gulligt gult. Dessa sköna gulliga bett kliade också helt underbart mycket, så att man kunde vakna upp mitt i natten av att man höll på att skrapa armen blodig.

Jag saknar verkligen loppfamiljen/loppan/eller-vad-fan-det-nu-var-som-bosatte-sig-i-min-
säng-utan-att-fråga-om-lov!

Sista dagen

Jahapp, om några minuter trippar jag iväg över till kontoret för att avklara min sista dag på praktiken här i Tyskland. I väskan har jag med mig två flaskor single malt whisky och en reseguide om Finland. Högsta chefen har en dröm att åka iväg med sin HD till Finland, så vad passar bättre än en reseguide med karta över Finland? Men, självklart behöver han också en flaska Whisky.
Den andra flaskan är åt min närmaste chef som sen har ordnat allt det praktiska på jobbet åt mig, han kommer inte att vara där men desto bättre överraskning sen för honom när han kommer dit nästa vecka.

Ahh, 8 timmars sömn har gjort underverk! Sååå skööönt! :)

Stressen lättad

Känner mig inte lika stressad och trött nu. Orsaken är inte att jag skulle ha haft tid att sova utan orsaken kan säkert letas i att flygbiljetterna hem är bokade (Tack Nicke!) och att jag endast behöver stiga upp 04:30 en morgon till! Fredagen ska jag nämligen jobba på kontoret och det betyder att jag kan stiga upp så sent som 06:45!! Jippii! :D

Nästa vecka blir det att slappna av, inget jobb utan endast semester! Nicke kommer på besök och vi planerar att turista runt för att sen ta flyget hem till Finland på Fredagen!

Måste även berätta om att jag har nu sett ett mycket intressant hur man kan sköta en renovering av ett gammalt hus. Det är ett gammalt hotell, tidigare någon form av bostad/fritids hus för officerare, som nu byggs om till en restaurang för med dryga 250 sittplatser.
Arkitekten tycket att det var för dyrt att ge hela ansvaret åt en entreprenör utan sköter (läs missköter) allt själv. Jäklar vilken soppa det blir när det är långt över 10 underentreprenörer och ingen som sköter om de hela förutom Arkitekten (ja, de flesta av era fördomar så uppfylls säkert om hur en arkitekt är!) och han har ingen tidsplan över bygget....
Så, nu har jag lärt mig ett sätt hur man Absolut Inte ska sköta ett bygge. Inte för att jag ens i min vildaste fantasi skulle ens tänka tanken att pröva på det sättet. På bilden ser man endast en liten del av bygget.