Rapprot från den tredje festen

Kunde väl börja med en snabb resumé av festen på onsdagen. Stort tält, stora magar, stora ölstop, stor hel gris som grillades, stora korvar, stora tallrikar osv. Mat och dryck fanns det i överflöd, liksom dålig bayersk musik. Vi tyckte alla synd om yoga-mästaren som tidigare bl.a. gett ut en cd där han spelar klassisk musik på gitarr och har även medverkat i en opera, när han var tvungen att stå ut med den "högklassiga" musiken framförd av mindre begåvade musikanter...
På bilden kan ni se världen för festen som också råkar vara min boss. Orsaken till att han är så glad beror på att jag just upplyst honom vad Pamp betyder på svenska: En annan bidragande orsak kan väl kanske eventuellt tänkas vara den goda ölen.
Det blev en tidig reträtt från festen, efter endast några öl. Vissa hävdar att det skulle vara ett tecken på att man blir gammal när man går i tid från en bra fest. Visst kan det vara så, men större orsak tror jag nog var att jag skulle flyga till München nästa dag, och före det skulle det fixas en massa saker. Bl.a. packa och lyckas orientera sig fram till flygplatsen i Düsseldorf.

Ja, vad kan man säga om München? För det första måste jag tacka världen, att han stod ut med oss och att han tog emot oss alla - han borde juh ha vetat bättre för nog har han druckit öl med oss tidigare ;) Han verkar inte ha tagit några större skador, ej heller hans kämppisar eller lägenheten. De var nog rätt liberala med ordningen i den lägenheten, råddigt som bara den men skulle inte påstå att den var smutsigt. Lustig kombination.

München är nog Tysklands största by på 2,7 miljoner. Staden är vacker, ren, lugn, harmonisk och dyr. Man blev inte det minsta stressad som man bli i t.ex. H:fors. Man känner sig inte otrygg ens när man yrar runt i ett ghetto-party-ställe kl 5-6 på morgonen. Inga aggressiva fulla typer som vill ställa till bråk, som ogillar att man pratar svenska, ogillar att man inte pratar, ogillar att man existerar eller bara allmänt ogillar en utan orsak - så som det händer i Finland när Matti Meikäläinen dragit sin kossu och 12 öl efter en hård arbetsvecka.
Bästa man kan göra en vacker dag i München är att ta en liten picknick till Englischer Garten, vilket största delen av urin-vånarna tydligen också gör. Den parken är nog inte liten den, men otroligt skön. Den är, precis som staden själv, avkopplande och rogivande. Inga raka gångar och geometriska mönster utan stora svallande gräsmattor, träddungar, och många forssande små vattendrag. Att den sen till på köpet är full av folk som gör allahanda aktiviteter gör den knappast sämre, t.ex spela trummor, balansera på en lina, träna kampsport, cykla, bada, surfa på den den konstanta vågen och allt annat som man kan hitta på. Speciellt uppskattade vi när den populäraste aktiviteten var att sola. Men ojojojojoj vad där fanns ögongodis ;) Fast, mindre uppskattat var nog de män i medelåldern och uppåt som fanns lite över allt som behagade att sola näck, och bl.a. spela någon form av bollspel - näck. Tur att man kunde titta på annat :P

Prövade även på att röka vattenpipa - jordgubbssmak tog vi. Kan nu konstatera att man prövat på det och har nog inget större behov att göra det igen. Gillade inte riktigt smaken "bränd jordgubbsrök". Då röker jag nog hellre än vanlig tobak, då får man åtm en nikotin-kick. [på bilden kan man se 6 st galna finnar, en ålänning med identitetskris och en amreikanska som hamnat på "fel" kontinent.]

Tandkrämsterroristen

Marcus, den stora tandkrämsterroristen! Jepp, det är jag de!

Jepp, så uppfattar amerikanerna (det är de som hittat på dessa fantastiska regler) mig när jag har en nästan tom tandkrämstub (fanns ca 10% kvar i tuben) när jag försöker gå igenom säkerhetskontrollen. Först tar de bort min duschtvål, den också halvfull, eftersom det rymdes 200ml i den tuben. Nåväl, om det tillåtna är 100ml så ok. Men, kan någon förklara för mig hur jag ska kunna utöva terror med en nästan tom tandkrämstub som rymmer 125ml?!? Jag skulle väldigt gärna vilja veta det. Sen till på köpet så stängde den förbannade bitchen inte påsen efter hon rotat i den, så ut föll min eau de cologne flaska och gick sönder. Den däremot var av den tillåtna storleken 100 ml och var i princip helt full. Tack, tack så *cencur* mycket säger jag bara.

Mao en nästan tom tandkrämstub på 125ml är BIG NO-NO, farlig, terroristvarning! Hemska saker! Däremot är det helt ok för mig efter att jag passerat säkerhetskontrollen att köpa en flaska vin som jag tar ombord i flygplanet. Väl ombord kan jag då slå sönder denna flaska och använda den som ett vapen. Men se, de är juh inte alls lika farligt som min tomma tandkrämstub som rymmer 125ml; hela 25 ml för mycket! Hemska saker!

Var finns förnuftet, var finns logiken? Svar: det finns ingen.

Men, detta är inte heller menat att vara logiskt. Detta är bara en länk i leden att skrämma folk för de extremt farliga terroristerna, de finns över allt och de kan slå till över allt, tom. vid din lokalbutik mitt ute i ingenstans. Man har lyckats väldigt bra med denna propaganda i USA, för där tror faktiskt folk i små obetydliga städer att de är konstant hotade av terrorister och att dessa kan slå till när som helst. Så, de går gladeligen med på att ge upp sitt privatliv och integritet och sluter sig bakom den starka beskyddande ledningen. De låter myndigheterna kontrollera vilka böcker de läser, låter sig bli filmade över allt (man kan inte röra sig i london mera utan att myndigheterna har det på film), de kontrollerar var man rör sig, de kontrollerar vad man köper, de kontrollera och loggar vilka sidor du surfar på, med vem du mailar med - och snart även vad du skriver i mailen (finns redan till en viss del). Och allt detta är för att skydda oss.

Vem vinner mest på detta? Vi som privatpersoner eller de som har makten? Är vi faktistk så hotade som den mycket skickliga propagandan vill att vi ska tro? Är det värt att ge upp sin personliga integritet för att vi ska "känna oss trygga"? Är detta sättet man skyddar sig bäst mot terrorism? Skita i att söka orsaken, bara försöka åtgärda effekterna? Mao, inte förebygga uppkomsten utan skydda oss mot effekterna av terrorism.

Vem är då dessa "terrorister" vi skyddar oss mot? Vem är en terrorist, vem bestämmer vem som är terrorist? Jo, om man vill förenkla en hel del så kan man säga att om du gör något i Allahs namn så är du terrorist och om du gör något i guds namn så är du inte terrorist. Det är helt ok att 30 civila dör av en högteknologisk misil, men inte om 30 civila dör av en hemmagjord
bomb.

Nu menar jag inte att försvara de få islamistiska extremister som finns, men att man måste se på det mera objektivt. Lika mycket illa görs i guds namn och vi är minst lika duktiga kålsupare som de. Det finns många konservativa riktningar inom islam, men det finns det också inom kristendomen! Hur är det med evolutionsundervisningen i vissa skolor i USA? Vilken är den största lobbyorganisationen i USA, den med mest pengar? Är det tobaksindustrin? Vapen industrin? Oljebolagen? Nej, det är en konservativ högerinriktad kristlig organisation.

Världen är inte så svartvit som vissa vill få oss att tro, vem som är de "onda och de goda" beror helt på vem man frågar.

Och f*n vet med amerikanarna, det är inte alls omöjligt att jag inte längre är välkommen till usa efter att ha skrivit detta inlägg... ;)

Det var allt från den extrem farliga tandkrämsterroristen Marcus, som finns bland interpols tio mest efterlysta terrorister, för denna gång.

Bästa hälsningar från München!

Pro Lünen

På arbetsfronten inget nytt. Dagen bestod till stor del att släpa ut stenavfall, som man kan se på bilden. Använder delvis skottkärra för att spara lite på krafterna, eftersom de bortskämda egoistiska krafterna behagade vara till en stor del frånvarande denna vackra dag. Tror de låg och lapade sol med en kall öl i handen, var är svårt att veta eftersom är inte finns några stränder.
Min nye bäste vän heter tydligen Sadi. Han är rätt gullig av sig. Gammal, lite trött turk som jobbar och sliter hårt men är nog fortfarande turk. Han köper alltid extra bulla på moron som han vill dela med sig åt mig åt, och inte går det att tacka nej fastän hur jag försöker. Och att försöka bjuda tillbaka är ingen lätt historia det minsann! Han ville nu också gärna ha mitt finska telefonnummer så att han kan ringa nån gång för att höra hur det går för mig. Som sagt, rätt gullig och lite faderlig av sig. Enklaste sättet att få nya vänner är att respektera dem du träffar och behandla dem som en medmänniska.

Imorgon är det fest som gäller. En konstig förening som heter Pro Lünen, tror det är någon typ av företagarförening, kommer att ha fest på torget i Lünen. Ett stort tält slås upp, live Bayersk musik och all mat och dryck är gratis. Dock så kostar det naturligtvis att komma på festen, men hur mycket vet jag ej för det är troligtvis herr Bahrenberg som står för de fiolerna. Det var självaste ordförande för föreningen som prompt skulle ha mig dit, dvs min chef Stadthandwerksmeister Erik Pamp.
Kommer att fara till festen med herr Bahrenberg, hans fru och några från vie-la (doktorn och yoga mästaren). Har förstått på herr Bahrenberg att det är endast 150 personer på festen och då är väl de flesta större företagare. Torsdagen är en kristlig helgdag här så är det ingen som behöver fara på jobb dagen efter och dricka finns i obegränsade mängder - ja, resten kan ni räkna ut själva. Herr Bahrenberg rekommenderade mig att lämna bilen hemma. Kommer att bli riktigt intressant att se vad festen går ut på, dricka och äta och umgås med den lokala gräddan!

Dead Letters!

Så, vad ska jag hitta på att ljuga denna dag då?

Kan väl börja med att skrota min förra teori om att jag skulle vara två dagar per ställe. Idag var det tillbaka till höghuset som renoveras. Fick än en gång arbeta med turken Sadi samt med Frank och Kurt. Blev en tung dag, mycket fysiskt arbete och mycket svettande eftersom det var någorlunda varmt. Hårt arbete gör bara gott, känns verkligen skönt att få ta i och jobba. Det går bra när man vet att man inte behöver göra detta 5 dagar i veckan fram tills man är 65 år, utan ser det mera som fysisk träning som man får betalt för! :D
Nu när jag är i farten och dementerar vad jag tidigare sagt måste jag passa på att nämna att jag nu har sett både hörselskydd och andningsskydd i användning, dock är det lite sämre beträffande skyddsglasögon. Månne inte inom sin tid man även får se dylika tingestar i användning, Tyskland är ett land som bjuder på ständiga överraskningar.

Som tur fick jag det bekräftat idag att jag får ledigt på fredagen, beställde biljetterna till München redan igår :P Skulle kunnat bli lite otrevligt dyrt om man inte fått ledigt på fredagen och varit tvungen att jobba. Det verkar som om de nu har börjat räkna med en som riktig arbetskraft på byggplatsen och inte en belastning som springer i vägen.
Men som sagt, skulle ha tagit upp ärendet med The Big Boss mr Pamp på onsdagen om det skulle visat sig att jag inte skulle ha fått ledigt.

Dagens lustiga var att en turk från turkfirman (ja, man får kalla det för en turkfirma eftersom vi har endast sett turkar i den firman, varav ca hälften jobbar) som sköter allt med fasaden på huset, han erbjöd mig jobb. Ville veta vad jag förtjänar nu, vem jag jobbar åt och ville även ha mitt telefonnummer, han tyckte att jag skulle komma och jobba med dem ist! Just så? Var det för att han tyckte att jag arbetade hårt eller att jag såg extra lättlurad ut? Nåjaa, kanske en kombination av både och är väl det mest troliga. ;P

Dagens andra komiska händelse, eller egentligen är det nog första eftersom detta hände på morgonen flera timmar före jag blev erbjuden turkjobbet, är att jag numera äger en The Rasmus Dead Letter t-skjorta. Fick den av en som förra veckan bar en skjorta med The Rasmus, varvid jag hade kommenterat att det är en finsk grupp. Lite överraskad blev man nog allt, må jag säga. Börjar snart bli van vid att här kan tydligen allt hända, man blir bra behandlad av alla när man berättar att man kommer från Finland och är här för att göra praktik och lära sig bättre tyska, och att man studerar (och inte är någon jobbflykting, de har hög arbetslöshet här).

Jahapp, det får vara nog påhittat för denna gång. Återkommer med mera fabler inom en snar framtid. Tills dess får ni nöja er med andra opålitliga källor.

Barnfeber?

Denna dag blev också lyckad, liksom de flesta andra dagar här. Börjar snart bli orolig för när konstanten kommer och slår till. Hmm, kanske jag borde avboka mitt flyg?

Medan frun var med barnen på cirkus så besökte Michael och jag först en gammal kolgruva. Tro det eller ej, men det var både vacker och intressant; vilka otroligt vackra hus i jugendstil! Så pass vackert att det är vanlig att folk gifter sig på området, vilket också Maja och Michael hade gjort.
Vi skulle ta en kort kaffepaus på museet men tydligen blev vår servitris så förtjusta i oss att hon tycket att vi skulle ha en långa paus. Därmed dröjde hon med allt och tog extra lång tid på sig med vår betjäning. Tänk vilka omtänksamma servitriser de har här som ser till att man får extra långa pauser.Men, det gjorde inget för vi hade börjat prata politik :P
Efter museebesöket så körde vi runt i Dortmund och han visade mig bl.a. var han har sin läkarpraktik. Under tiden så pratade vi mera politik. Väl tillbaka hemma hos dem så ville de bjuda mig på middag, försökte avböja men så lätt kom man inte undan. Ska verkligen inte klaga, maten var god fast den var vegetarisk och sällskapet ypperligt. Ja, och efter middagen så blev det förstås mera politik. Självklart diskuterades en hel del annat än politik också, såsom evolutionen och människan i dagens samhälle. Vi hade så mycket att diskutera att tiden bara rann iväg.
Måste bara även berätta om de två helt underbara barnen de har, Noa och Lea (tror jag). Dessa två är helt enkelt bara för gulliga! Jag beundrar även hur förnuftigt uppfostrade de blir, tänk om alla barn skulle få samma uppfostran! Den är inte sträng, utan det är alltid en dialog med barnen och de förklarar alltid varför de inte för göra på ett visst sätt. Föräldrarna föregår alltid med gott exempel!
Ja'a, om man inte visste bättre så skulle man nästan kunna tro att jag drabbats av barnfeber - men som tur så vet vi juh bättre. Inte kan Marcus drabbas av dylika åkommor, han är juh... ja, öh, - Marcus. Så de så. Därmed punkt för den diskussionen. (jaja, kommentera på nu bara!)

Beställde just en resa till München för nästa helg. Ska hälsa på en god vä... bekant, alltså en god bekant. Passar på samtidigt som trenne dårar från Finland samt en dåre som tillfälligt huserar och låtsas studera i Dresden besöker honom. Vi blir då hela 5 dårar som hälsar på mr Falle för ett veckoslut. Jag tycker redan synd om människorna i München, för att inte prata om de stackars satar som råkar vara mr Falles kämppisar*.
Har dock inte ännu fått det bekräftat från företaget om jag får fredagen ledig. Tror inte att det kommer att vara något större problem, men om det nu skulle råka bli det så kan jag ta upp det med min chef mr Pamp på onsdagen när han är full och glad.

Varför min chef är full på onsdagen och vad jag gör på samma ställe då berättar jag om senare. Nu är det dags att sova.


*Kämppis är slangord för en person man delar bostad med. Icke accepterat finskt slang ord som endast används av lägre stående varelser med dåligt ordförråd och/eller inte har bättre förstånd. Typ som Pede och undertecknad.

Trekbikes

Det verkar vara så att jag är endast två dagar på varje ställe och därför hamnade jag på en ny arbetsplats på fredagen. Denna gång var det endast en annan arbetare och jag. Vi bytte ut lite stenplattor i golvet i ett ålderdomshem och en hel del annat smått och gott. Det var mera givande att jobba tillsammans med endast annan. Då var han tvungen att prata med mig om han ville prata med någon, vilket ledde till att jag fick öva min tyska en hel del :D
Werner, som han heter, tillhör de rätt ovanliga arbetarna - han kunde också engelska och var intresserad av andra språk. Han ville även lära sig lite svenska ord och rågade om smörrebröd är svenska för "brötchen" - han hade sett de svenska kockarna i the muppet show.Jobbet var inte så stressigt, och inte speciellt tungt heller utan som det brukar vara för det mesta; intressant med nya grejjer och emellanåt lite långtråkigt. ;)

Efter jobbet blev det direkt raka vägen hem, snabbt i duschen och vidare till herr Bahrenbergs kontor. Blev försenad eftersom det var så otroligt mycket trafik här fredag mellan 3-4 tiden, men jag hade gjort mitt bästa för att hinna.
Väl inne i Dortmund träffade vi då herr Smith som ägde 1000 lägenheter. Här i Dortmund så ligger hyran på 5 euro/m^2, och det är för en bra bostad!! I centrum av H:fors räcker inte 20 euro/m^2 till och jag som då bor billigt i en studentbostad i Alberga betalar ca 11 euro/m^2... Inte undra på att finländare bor på mindre kvadratmetrar per person än vad man gör i övriga Europa och att vi sätter procentuellt mera pengar på boende. Fick också lära mig många andra intressanta skillnader mellan hur det är här och hemma beträffande boendet och bostäder. Här är det t.ex. ovanligt med centralvärme, medan hemma så är det ovanligt med att inte ha centralvärme i ett höghus.
Senare på kvällen for vi ut och åt middag, fru och herr Bahrenberg, mr Smith och Mishelle, 18 år mexikanska som just kommit till tyskland för att lära sig tyska denna sommar. Fick inte riktigt på det klara hur hon och mr Smith kände varandra, men han har tydligen varit en hel del i Mexico och kände hennes föräldrar; mr Smith pratar flytande spanska.

Apropå nya saker, det är alltid lika roligt att se hur hedrade folk blir när man intresserar sig för deras hantverk och man ser noga på hur de gör. Då kan de bli väldigt pratglada och gärna berätta varför det gör som de gör och olika tiks för att få det att lyckas. Det brukar oftast vara väldigt givande, för man kan lära sig så mycket då.

I lördags hade jag nytta av det. Joachim, herr Bahrenbergs svärson, hade frågat mig om jag hade arbetat med betong tidigare och jag sa jovisst har jag gjord det. Så, jag trodde att vi skulle mura något på lördagen, men det visade sig endast vara tre stora stenplattor som var lösa i en mur. Så, vi for först och inhandlade rätt murbruk för arbetet, och jag hade inte den blekaste aning om vad som egentligen behövdes men lite ditåt visste jag. För säkerhets skulle så frågade vi i butiken och fick nog rätta saker med oss hem.
Väl på plats hemma hos familjen Bahrenberg så började det intressanta. Nu var jag plötsligt en murarmästare som de litade blint på! Hmmm, jasså, nåh det vara bara att spela med i spelet ;) Knackade bort lite av den gamla cementen under, rengjorde, provade att stenen satt bra osv. Blandade till murbruket så att jag fick rätt konsistens - väldigt viktigt med konsistensen och som tur hade jag noga iakttagit detta dagen innan. Före man börjar mura så väter man den gamla cementen, så att den inte ska suga upp allt vatten ur murbruket direkt, satte lagom tjockt med murbruk, dit med stenen och klappa den på plats med en gummihammare. Allt detta medan man blev noga iakttagen och frågade varför man gjorde si eller så. Så, då var man en murarmästare som folk hade förtroende för. Det var roligt att mura, leka med murbruk är alltid roligt! Hoppas nu bara att stenarna hålls på plats åtm tre månader så att jag inte behöver skämmas alltför mycket ;)

I går på kvällen var vi och prövade lite nya cykelmodeller. De var kul! Den fösta med endast två hjul var roligast. Det var lite knepigt de första hundra metrarna före man lärde sig hålla balansen. De med tre hjul var inte lika roliga men sköna att endast slappna av och njuta; ingen balans att tappa. De passar bra för såväl lägre som högre farter. Smakar det så kostar det; runt två tusen euro styck får man hosta upp om man vill ha en cykel med tre hjul. Billigare med stödhjul då ;)

Även denna gång blev det tydligen mycket text utan innehåll. Nu ska jag snart iväg för att fara med familjen Michael och Maja på museum. Här är man fullt sysselsatt! :D

Nytt sätt att städa på!

Glömde berätta vad jag lärde mig igår. Jag såg nämligen ett nytt sätt att städa en trappuppgång på. I slutet av arbetsdagen, när alla andra hade gått hem och det endast var vi kvar som yrade på kom det en ung flicka och började städa trapphuset. Först sopade hon trappan med en liten borste och skyffel, en borste utan skaft så hon var tvungen att böja sig ner hela tiden. Sen så torkade hon - med en trasa! Halååå!? Har ni inte hör talas om borstar med skaft och mopp? Städningen skulle endast ha tagit 1/3 av tiden och varit mycket bekvämare med riktiga verktyg.

Som tur så var det juh inte min rygg som blev utsatt, men tycker lite synd om flickan.