Münster

Kan meddela att en liten WV Lupo med en liters motor kan i bästa falla ta sig upp i hastigheter som närmar sig 150 km i timmen. Enligt navigatorn så orkade Lupon upp i hela 148 km/h, -ojojoj, håll i hatten- men det var i en lätt nedförsbacke. Lite besviken nog, t.o.m. min gamla rellu med hela 1,4 l motor där 5% av hästarna har gått i pension, två definitivt dött, en på semester, några är halta och resten bara helt enkelt gamla och slöa, kunde för ett år sedan enligt en navigator ta sig upp i hela 163 km/h!* De kunde man alrig har trott nej!

Så, till saken, Münster. De hade rätt, staden var defititvt värt ett besök, speciellt om man har förkärlek för gamla hus, vilket jag har. Men, det är rekommenderat att planera in såväl lite mera tid och bättre väder än vad jag hade. Inte var vädret så förfärligt dåligt bara lite mulet och en "lätt bris", som tur så regnade det åtminstone inte - så farligt mycket.

Staden består bl.a. av en gammal innerstad där en av kyrkorna från 1300-talet. Liksom de flesta andra tyska städer är kyrkorna här gamla och finns med maximalt 500 meters mellanrum i centrum. Skulle redan endast en sådan kyrka i finnas i Finland skulle folk vallfärda dit och den skulle vara Finlands Stolthet. Här orkar man inte bry sig om dem längre eftersom det per stad går minst 13 på dussinet av dem.
Förutom kyrkan finns det i staden många sevärda hus som är mellan 500 och 200 år gamla. Även de nya husen var sevärda. I och för sig så var nog även största delen av de gamla husen också "nya" - 91% av den gamla staden blev sönderbombad under andra världskriget. Denna stad visade att man kan kombinera gamla hus med nybyggda på ett mycket vackert och elegant sätt utan att förstöra stämingen. Här har många andra städer definitivt något att lära sig av, speciellt i dessa tider när det enda rätta verkar vara stål och glas.

Andra saker man hade rätt om Münster var cyklisterna. Fick höra före jag for att staden var full av cyklister och att de var "heliga". Att köra på en cyklist med bilen var skämtsamt utryckt belagt med "dödsstraff".
Staden var verkligen full av cyklande ungdomar. Den lilla staden visade sig inhysa Tysklands tredje största Universitet - inte undra på att staden var full av liv! Univeristet hade en rätt blygsam huvudbyggnad - inget mindre än ett förbannat stort slott byggt på 1700-talet, med en tillhörande slottspark!
Måste bara nämna att den parken innehöll dock inte vid mitt besök speciellt många studeranden men däremot kaniner i mängd och massor (det var säkert harar, men de var så små i jmf med vår skogs- och fälthare att ajg utnämde dem till kaniner). På en liten gräsplätt räknade jag till över 25 sittande kanipuppjäklar. Även om jag inte såg några studerande i praken så verkade nog kaninerna, med tanke på deras antal, hålla på med samma sysselsättningar som många studerande gör på sin fritid, - dvs ströva om kring i naturen och lukta på blommorna. (men usch Pede, direkt börjar du med dina snuskiga fantasier!)

På väg hem från Münster valde jag de mindre vägarna, vilket inte alls var dumt. Landsbygden var full av otroligt vackra och gamla korsvirkeshus. De flesta av dem var renoverade och i användning. Hittade även en liten pittoresk stad på vägen hem och jag vara bara tvungen att stanna och siga ur för att gå runt i centrum av staden. Det tog mig 5 minuter att avverka centrum, och då beundrade jag byggnaderna ingående!


*öööh, jaaah... Jag har alltså varit på Tyska autobahn med min rellu! I Finland är högsta tillåtna hastigheten 120 km/h, och det skulle aldrig falla mig in att köra snabbare än så! Juh. Bara så att ni vet.