Utflykter!

Denna söndag hann jag med riktigt mycket program. På förmiddagen var jag in till Dortmund med herr Bahrenbergs dotters familj för att besöka flera Bahrenbergare. De var riktigt roligt! De flesta pratar långsamt och tydligt med mig så att jag kan följa med vad de säger. Vi hade tom. en liten debatt och diskussion om militärtjänstgöring jmf med civiltjänstgöring. Här i Tyskland är det tydligen över hälften som gör civiltjänst!
När jag berättade att det inte är så vanligt i Finland så undrade de varför? Jag kontrade med frågan varför inte? Vad är det som är så farligt med militären? Tyskarna stred inte för sin självständighet i andra världskriget som man gjorde i Finland, de förstår inte hur det var/är att leva med Ryssland som granne. Borde ha förklarat åt dem att alla andra länder i europa med lite längre gräns med Ryssland blev kommuniststater - förutom Finland!

Pimsning förekommer inte längre i finska militären, så varför skulle man inte göra militärtjänstgöring? De som skulle ha störst nytta av militärtjänstgöring är de som avbryter den och de som aldrig ens vågar fara till militären. Ok, jag har förståelse för de som gör civiltjänst av personlig övertygelse. Men de som inte kan ta order, inte kan tåla att bli emotsagd, de som inte vågar lämna mammas trygga famn... I militären lär man sig att man måste fungera tillsammans med andra personer, man kan het enkelt inte bara köra sitt eget race. Man växer upp. Man träffar människor från hela Finland - skapar ett kontaktnät, osv. Jag kunde skriva en halv uppsats om ämnet Varför göra militärtjänst? ;)

Nåja, nog om det sidospåret. Efter att ha träffat herr Bahrenbergs syster, son och flera andra så var det dags att åka tillbaka till Lünen. Väl framme så hoppade jag in i min egen bil och tog fram kartan. Det var inga problem att orientera mig fram till en adress i Dortmund. Man kan det här med att skylta i Tyskland. Det är inte tuuusn onödiga skyltar som i Finland som gör att de nödvändiga skyltarna drunknar. Här är det tydligt och klar skyltat.

Väl framme vid rätt adress så Träffade jag doktor Michael och hans familj, fru och två små ungar. Vi for sen till Westfahlenpark som ligger nästan mitt i Dortmund. Det är en stor, vacker, välskött park med massor av aktiviteter. Idag var det en acapella konsert. Vi var också dryga halvvägs uppe i TV-tornet; 137 meter upp i tornet finns det en restaurang som sakta snurrar runt. Tyvärr så regnade det när vi var uppe i tornet så man kunde inte se så mycket.

De flesta här är bekymrade över att jag skulle ha det tråkigt och ensamt - vilket gör att de alla hela tiden vill ha mig med på dittan och dattan. De går nästan till överdrift så att jag har lust att säga stop, låt mig vara ifred en stund också! Det är ibalnd väldigt roligt och skönt att bara få traska runt helt ensam och titta på saker. Då kan man göra precis så som man själv vill utan att bli vägledd av någon lokal guide jämt.
Till på köpet så får man dåligt samvete när man konstant blir bjuden på caffé, lunch, middag, kaffe, inträde osv. Hur ska man kunna "betala tillbaka"? Hur ska man kunna visa sin tacksamhet för allt man fått, allt man blir bjuden på, all vänlighet och gästfrihet? Där har jag något att fundera på i sommar...

Tschüss!