A hard day at work!

Oja, det kan man nog verkligen säga om denna dag. Idag blev det nämligen slut på lekandet med olika maskiner på lagret och ist så blev jag iväg sänd ut till en byggplats. Det var renovering ett mindre höghus. Så, denna dag har jag burit ut några ton sten och betong ur huset och som bonus fick jag flytta på cementsäckar vars sammanlagda vikt var över ett ton*.

Dagens höjdpunkt var turken Sadi, en 53 år framåtsträvande gammal man som jobbade som hjälpreda åt de två hantverkare som var från vår firma. Jag och Sadi så sysslade mest med att städa och sopa upp betongbitar. Han var rolig att arbeta med, vi snackade en hel del. Ja, eller så gott det nu gick. Sadi är kul och hjälpsam, mera såna typer!

Efter att ha arbetat tre dagar med lite olika personer här så har jag hittills hittat en gemensam nämnare: de tycker alla att jag ska jobba saktare. "Nicht so schnell, langsam", "lagsam, immer langsam", "piano" och allt vad de nu hela tiden säger åt mig. Jaha - så man får inte jobba i den takt man vill? Kanske bra de också, för dagens slit gjorde att jag är helt otroligt trött, både i kropp och själ. Har varit halvdroga enda sen jag kom hem från arbetet, har inte vågat sitta bekvämt för då sku jag somna direkt. Tydligen är kombination för lite sömn med mycket hårt arbete inte alls bra. Till råga på allt så hade jag med för lite vatten idag, så det har knappast gjort saken bättre. Hjärnan känns som den vore full med bomull. Borde ha skrivit en grej på engelska ikväll, men det får nu så lov att vara till imorgon. För tillfället vet jag inte ens mitt eget namn på engelska.

Dagens komiska händelse: stod och mejslade bort kakel med hammare och mejsel. Det flög en massa vassa skärvor runt om kring, de förbannade kaklen satt som fastgjutna - vilket de också var. Mitt i allt under en lite paus som Sadi och jag tog pekade han på en stor bloddroppe som låg på golvet. Jag undrade om han var skada. Men nähä, det var han inte. Det var tydligen en droppe av mitt eget högst dyrbara blod. Efter närmare granskning av lemmarna hittade jag en hel del blod på min vänstra underarm, på fel sida om huden liksom. Det såg rätt makabert ut, men eftersom jag inte kände något så visste jag att det bara var ett av de där små ytliga såren som blöder förbannat mycket. Dessa brukar man alltid emellanåt när man jobbar, och man upptäcker dem inte före man blodat ner något och undrar varifrån den röda färgen kommer...

Nu sända ett mail och sen gå och och sova, för nu se om jag hinner enda fram till sängen före jag somnar.


*fotnot för Pede: Ett ton är alltså lika med 1000 kg eller ungefär 1000 sockerpaket (som väger 1 kg styck).