Fritid!

Varför ogillar människan fritid? För direkt man får lite ledig tid så fyller man det med en massa program och annat att göra. Försöker man kompensera brist på liv genom att se till att man hela tiden är upptagen? Inte är det juh fritidens innehåll som ger mening åt livet, utan livet som ger mening åt fritiden?
Nåjaa, kanske inte bästa tiden att börja filosofera över livet såhär på förmiddagen. Har endast hunnit med två muggar kaffe idag och därmed har inte mitt maskineri ännu startat för fullt. Sen att när det väl har fått upp ångan så tar det alltid in på fel spår hör inte hit.

Men varför detta tjatande om fritid?
Jo, tog mig en snabb titt igår i min kalender för de kommande 3 veckorna och hittade hela 2-3 kvällar som jag hade än så länge inte hade något större program bokat på. Denna onsdag kväll är endast quadra-bokad, dvs jag borde vara på 4 olika ställen samtidigt.

Spex!
De av er som läser detta och inte ännu hunnit se Teknologföreningens jubileumsspex har jag endast ett råd åt: surfa in på www.spexetzorro.com och boka er en biljett till helgen omedelbart, eller köp den vid dörren. Spexet Zorro vill man helt enkelt bara inte missa! Det kommer inga flera repriser efter söndagens föreställning (såvida man inte tar sig över till Sverige för att se på spexet!).
Spexet är fenomenalt på alla tänkbara sätt! Det helt enkelt måste upplevas!

Det var allt för denna gång. Nu dags att återgå till studierna och slösurfa runt en stund. Ses igen om en månad eller så.

Liv?

Ber om ursäkt om jag lurat de få av er som i misstag fortfarande surfat in i misstag på denna sida. Man ska inte missta tro att det är pga att jag skulle ha ett liv som det har varit tyst här. Orsaken är mera komplicerad än så, men ändå ack så enkel. En teknolog som har ett liv är enligt definition ingen teknolog. Med andra ord är teknolog inget att sträva efter. Fast det finns juh alltid undantagen som bekräftar regeln (tillhör dock inte den lyckligt lottade skaran).

Den senaste tiden har fyllts med brist på motivation, tröghet att få upp studietakten till 120% (som den borde ligga på), byggandet av spexkulisser, ordentliga bakslag, jobbande på passersystemet Generikey (ta en titt i nästa Studentbladet!), tyskakurser och mycket ångest blandat med ännu mera dåligt samvete samt några törnar av varierande storlek (från småsten till planeter). Med andra ord; allt är precis som vanligt.

Nu ska ni inte få intrycket av att allt är åt helvete, vilket nu all fakta egentligen tyder på. Jag har många och underbara vänner, många roliga stunder i på tyskatimmarna, många tråkiga stunder på föreläsningarna och räkneövningarna, många inspirerade stunder, många gånger när jag får känna mig tillfredsställd efter att än en gång löst ett svårt problem på ett lätt sätt eller rätt ut en situation som verkat svår och tagit mig igenom bekymmer än en gång.

En delorsak till att det varit tyst och stilla som i graven här att när jag nu kan träffa så många människor i verkligheten har jag inte längre tid/inspiration/behov av att uttrycka mig här; Jag kan juh plåga mina bekanta direkt ansikte-mot-ansikte!

Ja, och så har jag också hittat till Facebook.

Socialisera mera

Väl nere tillbaka här i civilisationen har största delen av tiden gått åt till att träffa alla gamla vänner. Dvs efter att jag fått undan de tenter som jag skulle skriva.

Lördagen förra veckan var jag och några bekanta till Pojo på kräftskiva. Man kan konstatera att det blev men mycket intensiv men kort fest. Värd att komma ihåg för de få som råkar komma ihåg något... ;D

Söndagen fick jag ett mycket underhållande kaffebesök. Tyvärr var besöket rätt kort, men desto trevligare.

Tisdagen tog jag mina föräldrar över till staden Reval och guidade runt dem i gamla staden. Efter att ha sett nog av gamla hus tog vi oss till Olde Hansa för att få lite mat i magen. Men så blev inte fallet, på Olde Hansa får man mycket mat i magen. Till vår förvåning fick vi betjäning på svenska!!! Inte ens i Helsingfors får man betjäning på svenska, tydligen måste man åka över viken för dylik lyx.
De som inte ännu bekantat sig med restaurangen Olde Hansa kan jag informera er om att ni har gått miste om mycket. Restaurangen försöker skapa en genuin medeltida stämning med endast levande ljus som belysning samt inredning, musik och klädsel som förstärker denna stämning. Lägg då till att maten de serverar också går i samma tema. Måste säga att de verkligen lyckas. De blir bara bättre och bättre för varje gång jag är dit och äter, vilket sker över hälften av gångerna jag besöker staden Reval.
Även parenteserna uppskattade restaurangen. Min far var säkert imponerad av att få betjäning på svenska; något han uppskattar mycket högt. (för att uttrycka det milt ;P)

Har redan börjar sakna det tyska språket. Måste definitivt gå några tyska kurser nu i höst så att jag får prata och höra mera tyska! :)

Tillbaka till Civilisationen

Då har man lämnat ödemarken, mitt inne i den djupaste finska urskogen tre dagsmarscher från närmaste granne, för att återigen få uppleva civilisationens härligheter! WC inomhus, telefon, varmvatten, bilavgaser, trafikstockning är några av sakerna jag verkligen saknat. För att inte nämna de undvikande blickarna man får när man möter andra människor här, hur alla försöker titta åt ett annat håll eller ner i marken, hur folk ställer sig flera meter ifrån varandra på busshållplatsen för att inte inkräkta på andras personliga sfär.

Första tenten avklarad, vilket gjorde att man fick en bra kalldusch av hur det är att studera här igen. Hårt, hårt och återigen hårt. Efter tenten råkade jag på en bekant som också skrivit tent, han konstaterade att han skrivit en tent på Hanken några dagar tidigare och kallade det för dagis (eftersom det var mera studieveckor men mycket mindre jobb och hur lätt som helst att få tenten godkänd med breeeeed marginal).
Borde bara hitta inspiration och motivation för att orka plugga på nästa tent nu då. Bara att sätta igång... heh.

För övrigt är det skönt att vara nere igen bland alla bekanta (en teknolog har som bekant inga vänner, utan endast bekanta och såna som man super med). Ser framemot höstens studier, fester, nya bekantskaper, arbete och övrigt yrande. Dags att börja fylla sin kalender med alla "måsten", möten, tillställningar, tentet, studier, kaffe, och annat som råkar falla på en. Härrrligt! :)

Osammanhängande tankar samlade.

Deprimerad? Javisst!

När man läser min beskrivning av mig själv och hur jag ser på mitt egen bloggande så kunde man tro att jag har problem - vilket jag naturligtvis har. Jag är mycket mycket deprimerad och missnöjd med min tillvaro. Allt är skit, allt har gått åt skogs, inget är bra. Katten har nageltrång och jag har skit mellan tårna. För att inte nämna smutsigt hår och skoskav (vilket jag inte har, men det är ändå jävligt!)

Vi kan ta det från början. En dyster vinternatt för 25 år sen föddes en ytterst fult och groteskt gossebarn i... Ja, eller vi kanske ska hållas till den senaste närtiden.
Min svåra depression kan bl.a. härledas till den extremt tunga och hemska vistelsen i Tyskland denna sommar. Väl framme i Tyskland så envisades en massa påträngande människor att umgås med mig, passa upp mig och massor anat med besvärliga och integritetskränkande handlingar. De gav mig en liten RÖD VW Lupo som jag tvingades köra med hela sommaren. Bilen hade reklam på sidan, så de utnyttjade mig som en levande reklampelare.

Sen stängde in mig i stort hus med massor med rum och gångar som man kunde gå vilse i. Köket och kylskåpet var fullt med mat åt mig, äcklig tysk mat som jag kände mig tvungen att äta (de ville att jag skulle bli fet, usch vad elakt!). De fanns också öl i kylskåpet och när man sätter det i samband med att det fanns en stor swimmingpool som de tvingade mig använda så är det inte att man blir liiite misstänksam!! De ville ta livet av mig! De visste garanterat att jag var en dålig simmare och hoppades att jag skulle första kvällen dricka upp alla öl (eftersom jag juh är en finne, finnar dricker alltid upp allt de ser som innehåller alkohol) och därefter skulle jag få för mig den briljanta idén att ta en simtur... (De visste att många dör i Finland på midsommaren pga att de är fulla och drunknar).

Nej, jag klarar inte av att skriva mera. Jag blir så deprimerad, orkar inte tänka på den tunga och svarta tiden i tyskland mera. Vill bara glömma allt...

Ja, så ni har all rätt att misstänka att jag är deprimerad och har det svårt. Jag älskar att få medlidande och ömkan, snälla ge mig ert medlidande! Tyck synd om mig! De är synd om mig, usch. Just det.

Betala för misshandel

I Tyskland gjorde jag några smärre uppköp av livets vatten, uisge beatha, för en förening som värnar om detta livs elixir. Pga. av detta plus att jag redan till Tyskland hade för mycket med mig och några andra små uppköp som jag gjort så satte jag tre stycken paket på posten hem till mig.

Ett paket, 10-20 kg, kostade 32 euro att sända och det skulle då ta ca 7 dagar för paketet att hitta fram. Eftersom värdet på livs elixiret jag hade inhandlat var mycket högt så försäkrade jag två av de tre paketen, det kostade mig 6 euro för värde upp till 500 euro.

Nu är jag lite osäker vad jag riktigt betalade för. Var det verkligen en försäkring? De paket som var "försäkrade" såg ut att ha åkt runt jorden tre varv, fungerat som boxningssäck för det bulgariska os-laget i boxning samt blivit överkörd av en skvadron pansarvagnar. Innehållet hade mirakulöst nog inte gått sönder, detta tack vare att det var mycket omsorgsfullt paketerat. Plåtcylindrarna för flaskorna som innehöll livetsvatten var milt uttryckt demolerade. Av någon underlig anledning hade dock flaskorna hållit vilket måste bero på att de var av verklig bastant modell.

Det tredje paketet, som inte var "försäkrat", kom inte fram tillsammans med de två första. Vilket gjorde att jag hade de värsta farhågor om dess öde. Men idag kom även de paket fram, nästan en vecka senare än de andra paketen, och det var i perfekt skick.

Så, vad var det jag egentligen betalade 6 euro för? Var det den "extra varsamma" hanteringen?

Linjearbete & tröskande

Det har varit väldigt skönt att vara hemma nästan en hel vecka. Sover nästan 8 timmar varje natt! Tänk vilken lyx! Har sovit så mycket att man nästan är trött, det är ansträngande att sova mycket när man är ovan...

Här hemma har det varit en del pysslande med att förbereda skörden och de senaste dagarna har vi endast väntat på bra tröskväder så att vi skulle kunna tröska bort våra 4 ha med korn. Vi hoppas kunna börja idag på eftermiddagen, vädret ser mycket lovande ut. Jordbruket är numera mera som en hobby efter att far har blivit pensionär. Tänk, hela 4 ha att tröska... det tar inte ens en hel dag om allt går bra! :)

Under tiden har vi sysselsatt oss med andra saker. Bl.a. drog vi en ny ledning till pumphuset eftersom den gamla tydligen hade brustit. Det betydde att jag fick leka linjearbetare! Yes, det är verkligen inte ofta som man får sätta stolpskorna på och springa upp i stolparna. Eller, nåjaa, springa ska vi väl inte tala om. Den första stolpen tog en bra stund att bestiga, före man fick ens lite grepp om tekniken. Men roligt var det onekligen!