Socialisera mera

Väl nere tillbaka här i civilisationen har största delen av tiden gått åt till att träffa alla gamla vänner. Dvs efter att jag fått undan de tenter som jag skulle skriva.

Lördagen förra veckan var jag och några bekanta till Pojo på kräftskiva. Man kan konstatera att det blev men mycket intensiv men kort fest. Värd att komma ihåg för de få som råkar komma ihåg något... ;D

Söndagen fick jag ett mycket underhållande kaffebesök. Tyvärr var besöket rätt kort, men desto trevligare.

Tisdagen tog jag mina föräldrar över till staden Reval och guidade runt dem i gamla staden. Efter att ha sett nog av gamla hus tog vi oss till Olde Hansa för att få lite mat i magen. Men så blev inte fallet, på Olde Hansa får man mycket mat i magen. Till vår förvåning fick vi betjäning på svenska!!! Inte ens i Helsingfors får man betjäning på svenska, tydligen måste man åka över viken för dylik lyx.
De som inte ännu bekantat sig med restaurangen Olde Hansa kan jag informera er om att ni har gått miste om mycket. Restaurangen försöker skapa en genuin medeltida stämning med endast levande ljus som belysning samt inredning, musik och klädsel som förstärker denna stämning. Lägg då till att maten de serverar också går i samma tema. Måste säga att de verkligen lyckas. De blir bara bättre och bättre för varje gång jag är dit och äter, vilket sker över hälften av gångerna jag besöker staden Reval.
Även parenteserna uppskattade restaurangen. Min far var säkert imponerad av att få betjäning på svenska; något han uppskattar mycket högt. (för att uttrycka det milt ;P)

Har redan börjar sakna det tyska språket. Måste definitivt gå några tyska kurser nu i höst så att jag får prata och höra mera tyska! :)

Tillbaka till Civilisationen

Då har man lämnat ödemarken, mitt inne i den djupaste finska urskogen tre dagsmarscher från närmaste granne, för att återigen få uppleva civilisationens härligheter! WC inomhus, telefon, varmvatten, bilavgaser, trafikstockning är några av sakerna jag verkligen saknat. För att inte nämna de undvikande blickarna man får när man möter andra människor här, hur alla försöker titta åt ett annat håll eller ner i marken, hur folk ställer sig flera meter ifrån varandra på busshållplatsen för att inte inkräkta på andras personliga sfär.

Första tenten avklarad, vilket gjorde att man fick en bra kalldusch av hur det är att studera här igen. Hårt, hårt och återigen hårt. Efter tenten råkade jag på en bekant som också skrivit tent, han konstaterade att han skrivit en tent på Hanken några dagar tidigare och kallade det för dagis (eftersom det var mera studieveckor men mycket mindre jobb och hur lätt som helst att få tenten godkänd med breeeeed marginal).
Borde bara hitta inspiration och motivation för att orka plugga på nästa tent nu då. Bara att sätta igång... heh.

För övrigt är det skönt att vara nere igen bland alla bekanta (en teknolog har som bekant inga vänner, utan endast bekanta och såna som man super med). Ser framemot höstens studier, fester, nya bekantskaper, arbete och övrigt yrande. Dags att börja fylla sin kalender med alla "måsten", möten, tillställningar, tentet, studier, kaffe, och annat som råkar falla på en. Härrrligt! :)

Osammanhängande tankar samlade.

Deprimerad? Javisst!

När man läser min beskrivning av mig själv och hur jag ser på mitt egen bloggande så kunde man tro att jag har problem - vilket jag naturligtvis har. Jag är mycket mycket deprimerad och missnöjd med min tillvaro. Allt är skit, allt har gått åt skogs, inget är bra. Katten har nageltrång och jag har skit mellan tårna. För att inte nämna smutsigt hår och skoskav (vilket jag inte har, men det är ändå jävligt!)

Vi kan ta det från början. En dyster vinternatt för 25 år sen föddes en ytterst fult och groteskt gossebarn i... Ja, eller vi kanske ska hållas till den senaste närtiden.
Min svåra depression kan bl.a. härledas till den extremt tunga och hemska vistelsen i Tyskland denna sommar. Väl framme i Tyskland så envisades en massa påträngande människor att umgås med mig, passa upp mig och massor anat med besvärliga och integritetskränkande handlingar. De gav mig en liten RÖD VW Lupo som jag tvingades köra med hela sommaren. Bilen hade reklam på sidan, så de utnyttjade mig som en levande reklampelare.

Sen stängde in mig i stort hus med massor med rum och gångar som man kunde gå vilse i. Köket och kylskåpet var fullt med mat åt mig, äcklig tysk mat som jag kände mig tvungen att äta (de ville att jag skulle bli fet, usch vad elakt!). De fanns också öl i kylskåpet och när man sätter det i samband med att det fanns en stor swimmingpool som de tvingade mig använda så är det inte att man blir liiite misstänksam!! De ville ta livet av mig! De visste garanterat att jag var en dålig simmare och hoppades att jag skulle första kvällen dricka upp alla öl (eftersom jag juh är en finne, finnar dricker alltid upp allt de ser som innehåller alkohol) och därefter skulle jag få för mig den briljanta idén att ta en simtur... (De visste att många dör i Finland på midsommaren pga att de är fulla och drunknar).

Nej, jag klarar inte av att skriva mera. Jag blir så deprimerad, orkar inte tänka på den tunga och svarta tiden i tyskland mera. Vill bara glömma allt...

Ja, så ni har all rätt att misstänka att jag är deprimerad och har det svårt. Jag älskar att få medlidande och ömkan, snälla ge mig ert medlidande! Tyck synd om mig! De är synd om mig, usch. Just det.

Betala för misshandel

I Tyskland gjorde jag några smärre uppköp av livets vatten, uisge beatha, för en förening som värnar om detta livs elixir. Pga. av detta plus att jag redan till Tyskland hade för mycket med mig och några andra små uppköp som jag gjort så satte jag tre stycken paket på posten hem till mig.

Ett paket, 10-20 kg, kostade 32 euro att sända och det skulle då ta ca 7 dagar för paketet att hitta fram. Eftersom värdet på livs elixiret jag hade inhandlat var mycket högt så försäkrade jag två av de tre paketen, det kostade mig 6 euro för värde upp till 500 euro.

Nu är jag lite osäker vad jag riktigt betalade för. Var det verkligen en försäkring? De paket som var "försäkrade" såg ut att ha åkt runt jorden tre varv, fungerat som boxningssäck för det bulgariska os-laget i boxning samt blivit överkörd av en skvadron pansarvagnar. Innehållet hade mirakulöst nog inte gått sönder, detta tack vare att det var mycket omsorgsfullt paketerat. Plåtcylindrarna för flaskorna som innehöll livetsvatten var milt uttryckt demolerade. Av någon underlig anledning hade dock flaskorna hållit vilket måste bero på att de var av verklig bastant modell.

Det tredje paketet, som inte var "försäkrat", kom inte fram tillsammans med de två första. Vilket gjorde att jag hade de värsta farhågor om dess öde. Men idag kom även de paket fram, nästan en vecka senare än de andra paketen, och det var i perfekt skick.

Så, vad var det jag egentligen betalade 6 euro för? Var det den "extra varsamma" hanteringen?

Linjearbete & tröskande

Det har varit väldigt skönt att vara hemma nästan en hel vecka. Sover nästan 8 timmar varje natt! Tänk vilken lyx! Har sovit så mycket att man nästan är trött, det är ansträngande att sova mycket när man är ovan...

Här hemma har det varit en del pysslande med att förbereda skörden och de senaste dagarna har vi endast väntat på bra tröskväder så att vi skulle kunna tröska bort våra 4 ha med korn. Vi hoppas kunna börja idag på eftermiddagen, vädret ser mycket lovande ut. Jordbruket är numera mera som en hobby efter att far har blivit pensionär. Tänk, hela 4 ha att tröska... det tar inte ens en hel dag om allt går bra! :)

Under tiden har vi sysselsatt oss med andra saker. Bl.a. drog vi en ny ledning till pumphuset eftersom den gamla tydligen hade brustit. Det betydde att jag fick leka linjearbetare! Yes, det är verkligen inte ofta som man får sätta stolpskorna på och springa upp i stolparna. Eller, nåjaa, springa ska vi väl inte tala om. Den första stolpen tog en bra stund att bestiga, före man fick ens lite grepp om tekniken. Men roligt var det onekligen!

Ruispalat och oltermanni!

Äntligen hemma, och kunna äta riktigt surat rågbröd. Något som man verkligen saknat borta i det tredje riket.

Söndagen var krabbisdag, precis som det sig bör efter ett superbt bröllop. Perfekta brudparet, avslappnad stämning, rogivande atmosfär, intimitet som kommer av knappa 100 gäster, mycket känt folk, strålande väder, god mat och dryck i massor samt naturligtvis en rätt onödigt spontan liten efterfest. Allt i lagom proportioner (förutom spriten, den kunde man ha druckit lite mindre av mot slutet...) för det lyckade bröllopet.

När sen krabbisen tillät, efter att ha kastat i sig en krabbispizza och slötittat på film, blev det svett-tåg till Åbo för en snabbvisit hos goda kamrater. Där blev man kungligt mottagen med kaffe, 15-årig Glenlivet och en mycket god cigarr. Vilka vänner man har!

På väg i bilen hem mot österbotten passerade vi Björneborg och där tog vi en liten paus för att beundra små lokala översvämmningar. Det hade visst regnat lite.

I'm back!

Såja, de var de det. Hemma igen. Vi hann sova hela 40 minuter igår före vi steg upp och stack iväg till tåget. Man kände sig lagom mör. Att åka tåg kan ibland vara intressant, vi fick flera biljetter men ingen av dem var någonsin rätt och varje person (som jobbade för Deutsche Bahn) så gav olika svar så det blev en del onödigt yrande...

Säkerhetspersonalen på flygplatsen var endast trevliga och jag hade absolut inget att klaga på dem denna gång. Inte hade jag juh några vätskor med mig (en liten Underberg räknas tydligen inte, fast de kollade på flaskan...).

Däremot så hade vaktpersonalen på USA:s ambassad i Helsingfors lite problem med att jag fotade ambassaden. Han tyckte att jag skulle radera fotot, de tyckte inte jag. Han hade också stora problem med att prata och förstå svenska så han ville prata engelska, men då tyckte jag nog att vi lika bra kunde snacka på finska. Nyfiken var han, men inte hade han så mycket för det. Jag konstaterade bara att jag har full rätt att fotografera offentliga byggnader i Finland, och jag bryr mig inte ett skvatt vad de på ambassaden tycker om det. Inte mitt problem. Så, han fick traska tillbaka till sin vaktkur med svansen mellan bena.