Nu är de hjul igen!

Dagen på lagret blev slapp och lugn. Flyttade bl.a. på en del byggavfall med hjullastaren och brummade lite med en lastbil (ok, de va bara 100 meter). Sen kom Volker och ville ha lite hjälp. Vi skulle göra en krans (kommer inte nu exakt vad det kallades på tyska) av granris. Denna krans så sätter man tydligen på huset när det är klart. Jag trodde att Volker visste vad vi höll på med och vårat halvfärdiga resultat kan ses på bilden till vänster.

När vi så just hade vårat åbäke klart, kom Marx in. Han funderade om vi var från vettet och sen höll han på att dö av skratt. Han förklarade att det ska vara en krans och inte "någon jävla indiantipi". Volker och jag blev nog lite besvikna över att vi var tvungen att riva allt som vi kämpat på med en god stund under ständiga skrattattacker. Vi följde de nya instruktionerna och blev så nöjda med vårat resultat att vi bestämde oss för att pynta det med lite färgglada varningslampor.

På eftermiddagen fick jag vara med när herr Bahrenberg, en chef från Pamp Gruppe och mr Smith (han som äger 1000 lägenheter i Dortmund) hade möte och kollade på en mindre fastighet som herr Bahrenberg har köpt. De gick igenom vad allt som ska renoveras och hur dörrar och rumsindelningar görs bäst för att motsvara den kommande verksamheten och behoven. Det var ett riktigt intressant möte, speciellt att höra hör de resonerade sig fram till det ena och andra. Verkligen roligt att få chansen att medverka på mötet, tack herr Bahrenberg och chefen!

Morgondagen kommer att bli lite stressig. Det får absolut inte bli någon övertid, för då kommer jag inte att hinna med tåget till Dresden. Räkna inte med några inlägg på bloggen för några dagar.

Trevlig helg!

Trafikvett?

Nu när jag är lagom trött och pigg efter två koppar kaffe blir det dags att filosofera lite över trafiken här i området. Till en början kan man konstatera att Rhein-Rhur området är ca 2% av Finlands totala yta men här bor dubbelt mera personer än i hela Finland. Slutsatser av denna fakta får ni själva dra.

Som jag tidigare nämnt så är detta ett stort industriområde, och industri behöver goda transpor möjligheter så här är finns mycket vägar, kanaler och järnvägar. Högst antagligen har de mera räls på detta lilla området än i hela Finland. Oavsett var man befinner sig så tycks man alltid kunna höra ett tåg. Bussar har jag inte ännu hunnit pröva på, men lokaltrafiken verkar inte vara riktigt så bra som den kunde vara med tanke på folktätheten här. Orsaken till det är troligen privatbilismen, alla ska ha sin egen bil och använda sig av den. Bilar är billiga här, men bensinen är lika dyr som hemma och skulle anta att ägandekostnaderna också är jämförbara. Porsche tycks vara lika vanligt här som Merceds i Finland...

Ska man från punt A till punkt B i Finland så finns det i bästa fall hela två vettiga rutter att välja mellan. Här finns otaliga alternativa vettiga rutter. Idag tog det endast knappa 30 minuter till Essen nrä vi tog en lite annan rutt än den teoretiskt snabbaste och kortaste vägen (som nu tar en timme pga trafik och vägbyggen).På ca 30% av motorvägarna här så är det fri hastighet.

Eftersom trafiken är tät här så vet bilisterna hur man kör. Även om det är rusning så löper trafiken helt förvånansvärt smidigt. Man släpper in andra bilar i filen och man ger rum, men egoister uppskattar ingen. Här använder man blinkers mycket mera än hemma och man signalerar i god tid att man ska svänga och gruperar vackert. Alla bilar gruperar ordentligt här, man utnyttjar hela körfältet vilket gör att enfiliga vägar blir oftast två filer vid korsningar och avfarter så att andra bilar slipper fram fast man själv står stilla.

Här har man också förstått den medfödda rädslan vissa chaufförer har för diken eftersom här finns inte lika stora och många som hemma. I Finland ser man denna rädsla hela tiden, för där vågar ingen köra nära det stora hemska och farliga diket utan man slickar mittsträcket, alternativt så håller man sig mitt i sin körfil så att andra som ska antingen svänga höger, vänster eller köra rakt fram inte på något sätt kan komma förbi.

Enda stället i Finland där trafiken någorlunda löper bra är Helsingfors, men de har nog mycket att lära ännu! I resten av Finland kör man som bönder, och man tror att man är den enda bilisten som har rätt att vara på vägen och är totalt omedveten om att det finns andra bilister (vilket det nu oftast inte heller gör om man yrar på i t.ex. Peräseinäjoki). Och om det nu råkar komma någon annan bilist och inkräkta på deras väg så ska man nog tammituusan lägga sig så mitt i vägen som möjligt och sen puttra på i 65 på 80-väg. Förutom när det kommer till en omkörningsfil, för då är juh vägen bred, fin och säker så man kan bra köra 110 - för att sen återigen sänka hastigheten till 65 när omkörningsfilen är slut. Råkar man då vara en lycklig ägare till en gamma Rellu med 1,4 liters motor och befinner sig bakom dessa genier till bilister blir man riktigt riktigt glad och skulle vilja stanna och personligen tacka chauffören - med hjälp av ett baseballträ.

Medan detta inlägg skrevs så fördubblades antalet druckna koppar kaffet till 4 samtidigt som förmågan att kunna hålla reda och ordning på tankarna har halverades (hur det sen är möjligt att halvera något obefintligt kan man också filosofiera om vid ett annat tillfälle).

Tack och förlåt.

Nya arbetsuppgifter

Dags för nya arbetsuppgifter. I morgon förmiddag står högst antagligen grävmaskin/hjullastare på programmet. Kommer att tillbringa förmiddagen på lagret och på eftermiddagen åker jag med till Dortmund och ser på när de inspekterar en eventuellt ny byggplats. Det är ett hem/lägenhet som ska byggas om och nu ska man gå igenom vad som ska göras och vad det skulle kosta. Därefter får de se om de får uppdraget.

Från och med fredagen kommer jag att hänga två veckor med spezialtiefbau. De gör allehanda småvägar och liknande. Tror det är mest infarter och stenbeläggningar de sysslar med. Kanske inte riktigt mitt område, men blir intressant med något nytt.

Därefter blir det kontoret för den resterande tiden, vilket betyder att jag får hela 50 meter lång väg från hemdörren till jobbet.

På fredagen bär det av till Dresden. Denna gång föll valet av fortskaffningsmedel på tåg. Detta bestämdes före jag hade beställt min navigator (som behagade anlända idag). Troligtvis skulle jag annars ha tagit bilen, vilket säkerligen skulle ha varit en upplevelse. Men, det är nog bättre att somna i tåget än i "min" lilla Lupo på autobahn.

Tisdag!

Favorit i repris! Min gamla väckarklocka avtackas för gott arbete i ca 10 år. Nu är en ny väckarklocka inhandlad som förhoppningsvis ska förhindra mera pinsamma förseningar. En gång kan hända alla, men två dagar i rad?

Denna dag förlöpte i övrigt precis som alla andra dagar i Essen. Först riva del av vägg medan solen skiner och sedan vänta på att en ny tom conteiner ska komma och när den såväl dyker upp så börjar det ösregna. Då väntar man på bättre väder eller trotsar vädret för en liten stund och skottar tegelsten i lätt regn.

Ingen gps-navigator har dock dykt upp ännu. Den kommer garanterat lagom till veckoslutet, som jag tänker tillbringa i Dresden. Eller så inte. Jag röstar på det senare.

Edit:
Testade den nya alarmklockan /klockradion som inhandlades för det facila priset 5 tyska evrosar. Man får vad man betalar för och tydligen betalade jag för ett brandalarm. Om jag inte kommer i tid till jobbet imorgon beror det nog inte på att jag försovde mig utan på att jag dog av en hjärtattack när alarmet satte igång.

Måndag

Veckan började bra. Vaknade 07:40, borde ha varit på jobb 06:30. Shit! Ena väckarklockan så stängde jag av eftersom jag visst juh att telefonen skulle väcka mig. Vilket den nog också skulle ha gjort, men problemet var att klockan i telefon gick fel med sisådär 11 timmar. Hade i misstag tydligen ställt in lite fel när jag hade i mitt finska sim-kort i telefonen i går kväll (försök inte ringa på mitt finska nummer - har det inte i bruk under sommaren!).

Nåh, fick tag på min närmaste chef, tog mig till lagret omedelbums och inväntade att få vidare instruktioner. Tanken var att någon skulle hämta upp mig till en byggplats, men när byggplatsen visade ligga 50 km bort så blev det att ta det egna fordonet. Hittade stället på kartan men fick låna en navigator så att jag lättare skulle hitta. Den jag beställt borde nog börja få dyka upp så småningom!

Hoppade in i bilen och tag riktning Essen. Första trevliga upptäckten var att pga. vägarbete kunde jag inte svänga upp från den motorväg jag körde på till den jag behövde på till nästa. 10 km extra - tack. Man kunde heller inte köra snabbare än 70 på motorvägen; denna gång berodde det inte på trafiken som det vanligtvis gör utan det var regnet som ställde till med problem. Man såg absolut inget, just och just så att man såg vindrutetorkarna på vindrutan.

Är riktigt överraskad hur bra man klarar sig i 10 timmar på två bananer och en paprika!

En måndag är alltid en måndag.

Ändrade planer

Mina planer för helgen rök redan på fredag eftermiddag i och med att det blev dryga 3 timmars övertid på jobbet. Besöket till Dortmund skulle hur som haver inte ha blivit av på fredagen, oavsett övertid eller ej, eftersom jag fick en inbjudan från Karsten. Karsten jobbar åt mr Bahrenberg, han har varit med från första början när mr Bahrenberg grundade sin firma och fungerar som någon allt-i-allo på firman om man får tro vad han säger. Det var han som hämtade mig från järnvägsstationen i Dortmund när jag kom till Tyskland och förde mig till mr Bahrenberg.

Förutom att jobba åt mr Bahrenberg så har Karsten en egen fotostudio och har tidigare varit bilmekaniker. Han visade bl.a. sin fina röda och fullt fungerande brandbil från 66. Med Karsten blev det diskuterat en hel del fotografering, något som jag också är intresserad av men som jag inte egentligen kan något om. Han kommer att hjälpa mig hitta den perfekta bilen (tm) åt min farbror.
Senare på kvällen besökte vi Bochum och bermudatriangeln i Bochum. Bermudatrianglen är tre gator som bildar en triangel och dessa är fyllda med barer. Det var en festival där i helgen som vi gick runt och tittade vad som var på gång. Stämningen där påminde mera om hur det är hemma än hur det var i München; mera fulla personer och mera stohej. Varken Karsten eller jag drack något; Karsten är inte intresserad av alkohol och jag var med bil. Men nu vet jag vart jag ska fara om jag vill festa!

Var hemma ett tiden och hade redan bestämt då att lördagens tripp till Köln får bli inställd till ett senare datum. Lördagen ägnade jag ist åt att shoppa, yra runt med bil och leka turist. Tog mig längs mindre vägar in till Dortmund med bil. Besökte min nya favoritaffär för att diskutera lite viner, grappa och whisky med expediten. Blev att undersöka deras sortiment lite närmare och mera ingående för att veta vad allt jag ska plocka hem åt mig själv och andra eldsjälar. De kommer att älska mig som kund! ;)

Efteråt blev det shoppande. Tänk sig, Marcus handlar kläder på egen hand utan kompetent smakråd! Finns vissa som skulle tro att nu blommar nog öknen. Men, det gick riktigt fiiint, här var det mycket lättare att hitta bra kläder än hemma. Att det råkade vara rea i nån butik samtidigt skadade inte. Efter att ha shoppat i en timme så fick det räcka, man måste ta det försiktigt i början när man är ovan.

Blev en kaffe&kaka på en uteservering och sen orientera mig fram till nästa mål; Landschaftspark Duisberg-Nord. Landschaftspark Duisberg-Nord är ett stålverk som lades ner 1985 och öppnade för allmänheten ca 10 år senare. Man kan nu traska om kring på området och se hur naturen tagit över området. Det var riktigt intressant att se. Tydligen tycker många andra likadant för det var full med människor som sprang runt på området; allt från grupper utrustade med stora systemkameror och stativ till förälskade par. Ja och så en massa typer med gångstavar och nummer fram på bröstet; det var tydligen någon tävling eller sportevenemang samtidigt.

Att ta sig dit var inte svårt, men det blev lite mera besvärligt när jag inte kollade ut i förväg exakt var parken låg längs med vägen utan litade blint på vad som sades mig: "Det är bra skyltat så det är inga problem att hitta". Hade kollat upp på nätet var ungefär stället låg så jag visste längs vilken motorväg det låg. Körde förbi med 3-4 avfarter i väntan på en skylt. 3-4 avfarter betydde ca 8km. Fick se lite mera av ruhrområdet och köra över Rehn floden två ggr. Så inte klagar jag. Området kring floden är fullt av stora industrier, varvade med kyrkotorn. När jag så väl kom från andra hållet så visade det sig efter allt att det stämde att det var bra skyltat - om man kommer från rätt håll vill säga.

Väl hemma efter dagens strapatser blev det goda mat och en film. Mera än så orkade jag inte denna dag. Barer och festande får även det bli till en annan dag. Det var min midsommar. Idag har jag endast tagit det lugnt och ätit gott. Nästa veckoslut är det Dresden och finsk sitz som gäller!

Midsommar?

Ahh, det var skönt med lite bastu och ett dopp i poolen. För de som missat så finns det alltså en swimmingpool och en bastu i huset där jag bor. Dessa har jag fritt tillträde till såvida det inte är aqua fitness i poolen.

Lider lite av hemlängtan som bäst. Hela Finland firar midsommar medan jag sitter här och ugglar. Man känner till midsommar här i tyskland, men det är inget man firar. Varför skulle de fira en vikingahögtid? Nej nej, här är allt som vanligt.
Fredagen är det jobb som vanligt, men tänkte försöka mig på att hinna in till Dortmund efter jobbet. Lördagen var det planerat att jag skulle åka till Köln för att uppleva staden, men när den utlovade GPS-navigatorn som jag beställt inte kommit ännu - förbannade lögnhalsar! Måste nu se vad jag hittar på, men här tänker jag åtm inte sitta och uggla. Bilr väl Köln iaf, bara lite mera besvärligt att navigera och köra samtidigt.

Önskar er alla en Trevlig Midsommar, ta några snapsar för min del också! SKÅL!