The Old Vicarage Hotel

Så heter stället som är mitt hem för de kommande 26 dagarna. Stället är riktigt mysigt och sköts av en familj som verkligen försöker göra sitt bästa för att få kunderna att trivas. Till min stora glädje finns det även tillgång till internet här, även trådlöst. Det trådlösa internet verkar i och för sig mera finnas i teorin än i praktiken eftersom i praktiken får man sitta i ett "mötesrum" med en sladd ipluggad i datorn. Efter att ha installerat mig på rummet idag begav jag mig ut till närmaste butik för att göra nödvändiga uppköp (läs paraply, detta är England!) och lite mat.


Det är alltid lika intressant att inspektera mataffärer i olika länder, man får en väldigt stor inblick i vad vanliga människor köper och hur de lever sina liv. Supermarketen här var den värsta jag någonsin sett, det var ett enda stort frosseri i fet, salt , sött och ännu mera fett. Utbudet av diverse färdiglagad mat var minst 5 gånger större än vad jag sett i någon butik i Finland. Människorna som vandrade, eller ska jag säga vaggade, runt i affären bekräftade att Storbritannien har Europas fetaste folk. Jag ska försöka undvika att efterapa den lokala matkulturen, eller brist på matkultur.

För mera information om vad jag befinner mig och min omgivning kan man ta en titt på kartan nedan:

Se större karta

At the office

Installerad på kontoret. Sitter tillsammans med 3 andra typer i ett rum. Har redan träffat dem ett par gånger tidigare i Finland, de är jäkligt roliga och schyssta typer. Det här kommer att bli en bra månad! :)

Imorgon ska jag iväg på kundbesök till London. Ser framemot det.

EDIT: Ändrade planer, London blir det först på torsdag.

The Land of the Queen

Som studerande försöker man alltid resa så billigt som det bara går och därför har jag de senaste åren nästan uteslutet rest med lågprisbolag. Man har hunnit glömma bort hur bekvämt och skönt det är att resa med ett riktigt bolag som Finnair, man är nu mitt i allt en människa som respekteras och inte bara boskap som ska så billigt som attan fösas från ett ställe till ett annat. För en dylik frukost som ni ser på bilden får man på ett betala mera för än vad flygbiljetten kostar, på ett riktigt bolag ingår det i priset.

Min vistelse i UK börjar jag med två dagar turistande i ”the second city of England”, eller Manchster som vissa föredrar. Igår blev jag hämtad från flygplatsen av en arbetskollega som bor här och han körde mig runt och visade de yttre områdena staden och även stadskärnan. På några timmar fick jag en väldigt bra överblick av staden Manchseter och vad det finns för sevärdigheter här.
Eftersom jag turistar här står jag själv för hotellet och då valde jag naturligtvis billigaste möjliga som inte ligger för långt från centrum. Jag fick precis vad jag betalade för. Sämre och mera nedgånget ställe får man leta efter. Inte ens något av de otaliga vandrar hem jag har bott på runt om i Europa har varit sämre än det här, tom det billigaste hostellet i Prags slumkvarter var i bättre skick än detta hus. Husstandraden överlag är helt annat här än vad vi är vana med i Norden.

Tidigt imorgon bitti kommer en kollega och plockar upp mig för att åka till kontoret som ligger strax utanför Leeds. Jag kommer att bo på ett Inn andra sidan gatan till kontoret, ska bli intressant att se vilken standard det hotellet har.

I'm back

Efter ett långt uppehåll ser det ut som om bloggen kommer till liv igen för några veckor. Fyra stycken för att vara mer exakt. Varför just fyra veckor kan man då undra? Well, det kan säkert bero på att jag kommer att spendera fyra veckor utanför Leeds. Chefen tyckte att jag kan lika bra jobba i UK medan hon och min arbetskollega är på semester, så gör jag inte så mycket skada på kontoret i Esbo under tiden.

Uppdatering att vänta inom några dagar.

Fritid!

Varför ogillar människan fritid? För direkt man får lite ledig tid så fyller man det med en massa program och annat att göra. Försöker man kompensera brist på liv genom att se till att man hela tiden är upptagen? Inte är det juh fritidens innehåll som ger mening åt livet, utan livet som ger mening åt fritiden?
Nåjaa, kanske inte bästa tiden att börja filosofera över livet såhär på förmiddagen. Har endast hunnit med två muggar kaffe idag och därmed har inte mitt maskineri ännu startat för fullt. Sen att när det väl har fått upp ångan så tar det alltid in på fel spår hör inte hit.

Men varför detta tjatande om fritid?
Jo, tog mig en snabb titt igår i min kalender för de kommande 3 veckorna och hittade hela 2-3 kvällar som jag hade än så länge inte hade något större program bokat på. Denna onsdag kväll är endast quadra-bokad, dvs jag borde vara på 4 olika ställen samtidigt.

Spex!
De av er som läser detta och inte ännu hunnit se Teknologföreningens jubileumsspex har jag endast ett råd åt: surfa in på www.spexetzorro.com och boka er en biljett till helgen omedelbart, eller köp den vid dörren. Spexet Zorro vill man helt enkelt bara inte missa! Det kommer inga flera repriser efter söndagens föreställning (såvida man inte tar sig över till Sverige för att se på spexet!).
Spexet är fenomenalt på alla tänkbara sätt! Det helt enkelt måste upplevas!

Det var allt för denna gång. Nu dags att återgå till studierna och slösurfa runt en stund. Ses igen om en månad eller så.

Liv?

Ber om ursäkt om jag lurat de få av er som i misstag fortfarande surfat in i misstag på denna sida. Man ska inte missta tro att det är pga att jag skulle ha ett liv som det har varit tyst här. Orsaken är mera komplicerad än så, men ändå ack så enkel. En teknolog som har ett liv är enligt definition ingen teknolog. Med andra ord är teknolog inget att sträva efter. Fast det finns juh alltid undantagen som bekräftar regeln (tillhör dock inte den lyckligt lottade skaran).

Den senaste tiden har fyllts med brist på motivation, tröghet att få upp studietakten till 120% (som den borde ligga på), byggandet av spexkulisser, ordentliga bakslag, jobbande på passersystemet Generikey (ta en titt i nästa Studentbladet!), tyskakurser och mycket ångest blandat med ännu mera dåligt samvete samt några törnar av varierande storlek (från småsten till planeter). Med andra ord; allt är precis som vanligt.

Nu ska ni inte få intrycket av att allt är åt helvete, vilket nu all fakta egentligen tyder på. Jag har många och underbara vänner, många roliga stunder i på tyskatimmarna, många tråkiga stunder på föreläsningarna och räkneövningarna, många inspirerade stunder, många gånger när jag får känna mig tillfredsställd efter att än en gång löst ett svårt problem på ett lätt sätt eller rätt ut en situation som verkat svår och tagit mig igenom bekymmer än en gång.

En delorsak till att det varit tyst och stilla som i graven här att när jag nu kan träffa så många människor i verkligheten har jag inte längre tid/inspiration/behov av att uttrycka mig här; Jag kan juh plåga mina bekanta direkt ansikte-mot-ansikte!

Ja, och så har jag också hittat till Facebook.

Socialisera mera

Väl nere tillbaka här i civilisationen har största delen av tiden gått åt till att träffa alla gamla vänner. Dvs efter att jag fått undan de tenter som jag skulle skriva.

Lördagen förra veckan var jag och några bekanta till Pojo på kräftskiva. Man kan konstatera att det blev men mycket intensiv men kort fest. Värd att komma ihåg för de få som råkar komma ihåg något... ;D

Söndagen fick jag ett mycket underhållande kaffebesök. Tyvärr var besöket rätt kort, men desto trevligare.

Tisdagen tog jag mina föräldrar över till staden Reval och guidade runt dem i gamla staden. Efter att ha sett nog av gamla hus tog vi oss till Olde Hansa för att få lite mat i magen. Men så blev inte fallet, på Olde Hansa får man mycket mat i magen. Till vår förvåning fick vi betjäning på svenska!!! Inte ens i Helsingfors får man betjäning på svenska, tydligen måste man åka över viken för dylik lyx.
De som inte ännu bekantat sig med restaurangen Olde Hansa kan jag informera er om att ni har gått miste om mycket. Restaurangen försöker skapa en genuin medeltida stämning med endast levande ljus som belysning samt inredning, musik och klädsel som förstärker denna stämning. Lägg då till att maten de serverar också går i samma tema. Måste säga att de verkligen lyckas. De blir bara bättre och bättre för varje gång jag är dit och äter, vilket sker över hälften av gångerna jag besöker staden Reval.
Även parenteserna uppskattade restaurangen. Min far var säkert imponerad av att få betjäning på svenska; något han uppskattar mycket högt. (för att uttrycka det milt ;P)

Har redan börjar sakna det tyska språket. Måste definitivt gå några tyska kurser nu i höst så att jag får prata och höra mera tyska! :)